Min kajakverkstad

Glasfibring av skrovets utsida

<<< Föregående dagboksanteckningen om BP-bygget

Lördag 2018-12-22 till lördag 2019-01-05

 

Här har det gått från långt över förväntan via katastrof och sedan tillbaks till kontrollerat läge igen, efter längre tid och mer arbete än vad som hade varit nödvändigt.

Grundning med epoxy

Första steget, att impregnera skrovet med ett tunt lager epoxy var helt oproblematiskt. Använde dessutom klart mindre epoxy än vad Björn angett som maximum i sin byggbeskrivning, vilket torde vara lyckat eftersom syftet med detta steg är att undvika att alltför mycket epoxy tränger in i träet för att undvika att kajaken blir onödigt tung.

Två bilder på resultatet efter detta moment. Epoxyn är nyss pålagd, därav blankheten.

           

 

Glasfiber

När detta härdat, och efter en avtorkning med fuktig trasa och en snabb slipning, är det dags att drapera glasfibern. >

 

 

 

 

< Slätar ut väven med en borste, mycket lättare än att försöka använda handen visade det sig.

 

 

 

Var enklare än jag förväntat, väven är ganska tung och följsam, den faller naturligt av sig själv. Jag är nöjd med att jag slipade föregående epoxilager, eventuella ojämnheter i skrovet gör att väven fastnar och blir svårare att få slät vilket jag märkte på ett par ställen där jag uppenbarligen slipat lite för dåligt. >

Dock ville väven, innan jag grovklippt den, gärna fastna i de utstickande reglarna för formspanten, särskilt eftersom dessa har sågade ytor. Något att tänka på inför kommande bygge.

 

 

< Jag hade förväntat mig att det skulle bli svårt att få till glasfibern vid stävarna, att det skulle behöva klippas, vikas över och krångla. Men den föll snyggt nästan alldeles av sig själv!

Bidragande orsak till denna framgång är förmodligen att jag lagt väven på skrå. Förutom att det reducerar vävåtgången genom att utnyttja vådens bredd effektivare gör det också att väven draperar sig bättre över böjda linjer eftersom den är mer elastisk på diagonalen. Hade inte förväntat mig att detta skulle ha så stor betydelse.

 

”Point of no return” – epoxy på!

Första slurken epoxy hälls ut, nu är tärningen kastad och det finns ingen återvändo!
Detta moment har jag bävat för, eftersom jag inte har någon tidigare erfarenhet av glasfiberlaminering känner jag att det kan gå precis hur som helst, i värsta fall kanske jag måste köra hela projektet till soptippen efter detta. >

 

Kan dock med inte så liten lättnad meddela att detta gick långt över förväntan!

Eftersom jag kände mig lite stressad hade jag inte sinnesnärvaro nog att ta några bilder från när jag laminerade första lagret glasfiber, men du får lita på mitt ord att det gick för j-vla bra. Var till och med riktigt roligt när väl den inledande paniken lagt sig.

 

Nästa steg är att vått-i-vått lägga på ett förstärkningslager glasfiber över botten och en remsa över köl-linjen från för till akter. Och det är nu själva katastrofen inträder.

De klippta remsorna fransade sig en del, men Björn skriver i sin byggbeskrivning att det ska man låta vara just nu och istället sickla bort trådarna i efterhand när epoxyn härdat. Men jag föreställde mig inte att de skulle fransa sig sååå mycket.

Det fina resultatet efter första lagret glasfiber gick således härmed upp i rök. Tusan vad jag retar mig på att jag aldrig fotograferade innan jag ställde till det så här! Så jag haft något bevis på att första momentet gick som på räls.

Trådarna som lossar från kanterna på den klippta glasfibern bildar klumpar över så gott som hela skrovet när jag försöker släta ut epoxyn. Omöjligt att få bort all överskottsepoxy med alla dessa ojämnheter, och lika omöjligt att vara säker på att jag pressat bort alla luftbubblor. Svårt att se skillnad på en luftbubbla från en klump glasfibertråd, eller snarare svårt att se eventuella bubblor bland allt glasfibertrassel.

Tur åtminstone att jag la de extra glasfiber-lagren vått-i-vått för då binder den underliggande epoxyn trådarna till viss del. Jag råkade lägga en del av kölremsan på torrt underlag och då blev det mest bara fågelbo av alltihop.

En erfarenhet till nästa gång är att klippa remsorna på ett jämnt underlag, med väven utlagd på ett stort bord eller ett rent och slätt golv. På så sätt borde man kunna minimera fransandet genom bättre kontroll vid klippningen. Sedan gäller det att behandla den klippta glasfibern med silkesvantar, om den börjat fransa sig redan innan den ens kommit på plats på skrovet är det ju uppförsbacke redan innan man börjat med epoxyn.
(Jag var lite lat och klippte remsorna på frihand och borde väl ha anat oråd när jag såg hur de fransade upp sig redan vid klippningen, men eftersom Björn i sin beskrivning varnar för att detta förmodligen kommer att hända och inte verkar tycka att det är något större bekymmer utgick jag från att det är så det ska vara.)

Och vått-i-vått känns som en absolut nödvändighet. Om detta inte går av någon anledning tror jag att man måste pensla på ett tunt lager epoxy innan man lägger på det extra lagret glasfiber för att binda kanterna direkt när de kommer på plats.

Dagen avslutades således i moll, moaning chair räckte inte för uppgiften utan jag gick in och slog på TVn istället.

 

En sorglig syn…

Morgonen efter gick jag ut och inspekterade eländet, ingen vacker syn. >

Björns beskrivning anger som sagt att man sicklar bort dessa trådar. Frågan är om det ska göras nu, med risk för att skada underliggande glasfiber, eller om det ska göras först efter nästa lager epoxy när glasfibern är så gott som helt inlaminerad och därmed mer skyddad.

Beslutar mig för att försöka sickla bort de grövsta klumparna innan nästa lager epoxy åker på, men vänta med finjusteringen tills efter nästa lager. Men detta får dröja ett tag till, epoxyn är visserligen klibbtorr men ett litet test med sickeln visar att den inte är genomhärdad ännu. Hade gärna lagt på nästa epoxy-lager redan nu innan föregående härdat helt för att få en starkare bindning mellan lagren, men känner att jag inte vill fortsätta utan att först ha fått bort de grövsta glasfiber-härvorna…

 

< Skär rent kanten på glasfibern så långe, så har jag åtminstone uträttat något av värde idag.

(Notera skillnaden i färg på ribbornas ådring. Något att tänka på och ta hänsyn till när nästa kajak byggs eftersom avsikten inte är att den ska täckmålas.)

 

Fortsättning följer i takt med att jag vidtar ytterligare åtgärder för ”damage control”.

 

Julaftons morgon…

…och endast tomten är vaken.

Kunde ju ha börjat bättre. Hänglåset till kajakverkstan har frusit ihop. En minimal köldknäpp under natten, minus fem, har ställt till med detta. Och resulterat i att strömmen är delvis borta i denna ände av fastigheten. Verkar vara en huvudsäkring på någon fas eftersom vissa lampor lyser svagt. Inte ingående huvudsäkringar visar det sig, utan en av faserna till en underliggande gruppcentral. Förmodligen beror detta haveri på att jag har några värmeelement igång i verkstan under epoxyarbetet och dessutom i går kväll kopplade in av-isningen till hästarnas vattenbalja vilken går på samma grupp. Lätt löst tänker jag.
Va, visste inte ens att vi hade 25 A säkringar i centralen och ändå har jag bott här i över tio år. Nåja, det tyder ju på att den gruppsäkringen inte utlöser särskilt ofta. En tur till ICA som öppnar klockan åtta, två paket säkringar för säkerhets skull och saken är löst.

Alltnog och emedan, efter denna bisats kan jag tända och inspektera förödelsen. Nu när epoxyn härdat ser det inte riktigt lika illa ut som igår, men bra blev det ju inte. Sicklar lite försiktigt och märker att det nog ska gå att få ordning på detta, även om det känns lite tröstlöst, det är ju jul och allt.

Står fast vid planen att sickla bort det grövsta och sedan lägga på ett lager epoxy för att skydda glasfibern innan jag finjusterar. Skulle ju bara fattas att jag tar sönder den också. Allt detta lär förmodligen resultera i att det kommer att krävas minst ett extra lager epoxy innan jag är färdig, men då får det väl bli så.

Detta arbete är dock inget som lämpar sig för en julafton. Kan ändå inte få på nästa lager epoxy idag eftersom det är så kallt, ska bli varmare redan imorgon, och sickeln behöver skärpa sig och krokna innan det är läge att gå i klinch med hårbollarna på skrovet.

 

Juldagen

Håller mig till planen och sicklar bort det allra värsta av glasfiberknutorna. Vågar inte gå hela vägen och ta bort alla ojämnheter eftersom jag är rädd att skada väven, särskilt runt stävarna och slaget där anliggningsytan är så liten.

Bilden till höger visar hur det ser ut när jag sicklat så långt jag vågar i den här omgången. >

 

Lägger på lager två av epoxyn. Märker här att mitt tapetverktyg bucklat sig, förmodligen beroende på att det är svårt att göra rent helt från epoxy, så det är problematiskt att jämna till epoxyn. Byter till en mindre och mjukare gummispackel som fungerar bättre, men fortfarande inte bra eftersom de kvarvarande ojämnheterna efter glasfiberklumparna stör arbetet med att få ett jämnt epoxylager.

Verkar bli betydligt bättre efter epoxyn men det är svårt att avgöra innan den har härdat. Ojämnheterna finns såklart kvar i hög omfattning, men jag kan nog göra ett betydligt bättre jobb med sickel och slippapper nästa varv nu när glasfibern är bättre ingjuten och därmed skyddad.

 

 

 

Tyvärr, i och med ojämnheterna, är det också svårt att undvik att epoxyn rinner här och var, vilket kommer att lägga ytterligare sten på börda vid den efterföljande slipningen. Fast katastrofkänslan har försvunnit nu i och med att jag känner att det kommer att ordna sig, även om det kommer att innebära väsentligt mer arbete än vad som annars hade behövts.

Nu får det härda åtminstone till i övermorgon, har inte särskilt hög temperatur i bygglokalen.
Avslutar dagens rapport med ett par bilder till från det ny-epoxyade skrovet. Svårt att se exakt hur det ser ut i verkligheten eftersom den våta epoxyn blänker.

    

 

Fjärdedag jul

Sicklar återigen bort så mycket jag vågar av glasfibertrasslet och därur resulterande ojämnheter. Främst oroar jag mig fortfarande för att gå ner i glasfibern men känner att det är ogjort arbete att lägga på ytterligare ett lager epoxy till innan jag fått det så slätt som möjligt.

Passar på att experimentera med lite olika varianter att skärpa sickeln, vilket gör att det tar lite extra tid. Har en tips-sida på gång angående sicklar och sickling, men den är inte prioriterad just nu, ber att få återkomma i ärendet.
Återkommer till ämnet 2019-01-04: Nu är tips-sidan om sickling uppe!

Avvägningen här är ju att det lär bli mycket jämnare yta efter nästa epoxylager ju mer jag lyckas sickla bort nu. Erfarenheten säger nämligen att det är mycket bättre att göra ett ordentligt förarbete trots att det är frestande att ledsna på detta och tänka ”jag lägger på nästa lager nu och slipar resten sen”. Här måste jag dock väga vikten av ett gott förarbete mot risken att skada glasfibern, vilket ger mig en bra ursäkt för att sluta, kanske lite för tidigt?

Så här ser botten ut efter sicklingen och slipningen, redo för nästa lager epoxy.
Fören efter att jag tagit bort så mycket jag vågar innan nästa epoxylager. Ser kanske inte så mycket bättre ut än före denna sicklingsomgång, men känner man så märks det tydligt att nu är det nästan slätt vilket det absolut inte var efter förra omgången…

Avbryter när jag känner att jag är på, eller strax förbi, gränsen till att åverka glasfiber, tar några tag med långbrädan, torkar av med vatten och därefter T-sprit.

 

 

 

 

 

På med ett lager epoxy, det tredje om man inte räknar med grundningen av träet innan glaset kom på.

Hade lite svårt att få till det förra lagret då jag hällde ut epoxyn på skrovet och sedan försökte fördela med gummispackeln. Tror att det beror på att när inte epoxyn skall tryckas ner i glasfibern, den är ju redan hjälpligt täckt, så är spackelspaden i plast lite för hård, särskilt som glasfibertrasslet gjort underlaget till en puckelpist eftersom jag inte kunnat gå så hårt åt detta ännu. Så jag lägger denna gång på epoxyn med en pensel istället, vilket var enkelt och gick riktigt bra. Känns som att det är så jag fortsättningsvis skall göra med alla epoxylager utom det det första där glasfibern lamineras fast, för då behövs gummi-/plastspackeln för att trycka ner epoxyn i glasfibern och få ut all luft ut materialet.

När epoxyseringen är klar finner jag att resultatet blev klart över förväntan. De återstående ojämnheterna har faktiskt jämnats ut ganska bra av epoxyn, det hade jag inte förväntat mig. Hoppas att detta står sig när det härdat.

 

 

Noterar att jag gått lite för hårt åt glasfibern på en del ställen, den lyser vitt även nu när den blivit inbakad.

Nåja, det är inte så djupt att det kommer att påverka hållfastheten, det är dessutom bara på ställen där glasfibern är tredubbel, och eftersom jag ska täckmåla kajaken kommer det heller inte att synas i slutänden.
(Bra att ha testat den här gränsen inför nästa planerade bygge där jag tänker mig att träet ska synas och då hade dessa glasfibermärken varit sorgliga.)
Det verkar helt enkelt som att jag gjort en lagom avvägning av hur långt jag skulle gå med sicklingen. Längre och det hade kunnat bli signifikanta skador i glaset,  kortare och jag hade fått onödigt mycket arbete i nästa slipomgång.

Nu får det härda ett par dagar, tills på söndag blir nog lagom. Då hoppas jag kunna sickla fram en riktig yta, så här efter onödigt mycket extra arbete och ett extra lager epoxy. På återhörande.

 

Lillenyårsafton

Sådärja, nu är allt guld och gröna skogar igen. Tjo, tjim och inget annat!

Nu ser det nästan ut som jag tror det borde ha gjort redan efter föregående epoxy-lager.

Ytan har nu inga klumpar av glas och epoxy utan är i huvudsak tämligen jämn, kanterna där jag lagt på extra lager glasfiber har till och med försvunnit på på några ställen. Nu blir det mer frågan om att sickla över hela skrovet snarare än att hacka bort smärre berg.

Sicklar över det hela två gånger, sickeln biter som en varm kniv i smör nu när underlaget är som det ska. En slipning med 120-papper på långbrädan så är det gott nog för tillfället. Ska försöka ta några bilder nästa gång jag går ut, glömde kameran denna gång.

Det ska ju på ytterligare ett lager epoxy, och det finns några skavanker och dalar som jag behöver fylla upp separat innan jag lägger på nästa skikt. Tror dock inte att nästa lager kommer att bli topplagret, är nog inte där än.

Men min plan är nu att låta utsidan vara och istället försöka vända runt skrovet och börja på insidan. Det ska bli lite kallare senare i veckan, eventuellt för kallt för epoxy, och jag skulle gärna vilja få på åtminstone grundningen på insidan så snart som möjligt. Det har ju tagit extra tid med utsidan eftersom jag klantade mig med glasfibertrasslet, och om insidan får stå obehandlad ytterligare en längre tid efter det att utsidan täckts ökar risken för att skrovet deformeras, har jag läst i byggbeskrivningen.

Dessutom har jag redan sedan tidigare lekt med tanken att vänta med topplagret epoxy tills däck och skrov är hoplimmade. Min avsikt med detta är att sista lagret skall täcka allt och därmed göra det enklare att få lamineringen av remsor i skarven att bli osynlig. Vet inte om jag tänker rätt här, det får tiden utvisa.

 

Nyårsafton

När entusiasmen och det allmänna oförståndet från igår övergått till den sedvanliga bitterheten ändrar jag planen. Skrovet är trots allt inte tillräckligt jämnt och fint för att skjuta nästa lager epoxy på framtiden. Några låglinjer finns kvar längs kanterna på de dubbla glasfiberlagren och jag kan inte sickla/slipa mer utan att gå ner i glaset.

Tror att jag kommer att behöva ett lager till innan det är dags för topplagret, så planen att spara topplagret till efter det att kajaken är hopsatt kan ju leva kvar ändå.

Skulle väl egentligen fylla ut dalarna först, jämna till och sedan gå på med nästa epoxylager. Principen är ju, som Björn påpekar i byggmanualen, att ett epoxylager inte jämnar ut gropar utan kopierar underliggande topografi och att det därför är slipningen av föregående lager som ger en slät och jämn yta på det nya lagret.

Men. Jag var positivt överraskad över hur mycket föregående lager ändå jämnade ut ytan. Därför bestämmer jag mig för att lägga på nästa lager utan att fylla/spackla igen något. Antar att jag kommer att få äta upp detta i form av mer slipning senare, men jag vill samtidigt utröna hur mycket, om något, ett epoxylager kan flytspackla ytan. Så jag dammsuger kajaken, torkar av med ljummet vatten, därefter T-sprit och lägger på epoxy med en pensel.

 

En parentes

Jag tänker lägga in någon av Björns färdiggjorda logotyper i botten på sittbrunnen. Skriver man ut dem på Japan-papper och lägger dit under glasfiberväven så kommer pappret att bli transparent när epoxyn kommit på har jag förstått

Nu har jag tyvärr inte fått tag på Japan-papper, men i en konstnärsbutik hittade jag något som de kallade för Kina-papper. Kan ju vara något liknande om man nu tillåts att vara lite generaliserande. Men dels för att jag aldrig gjort detta tidigare, men framför allt eftersom jag inte vet om jag fått tag på papper som duger, vill jag prova detta innan jag gör det i skarpt läge på själva kajaken. Så jag passar på nu i samband med att jag lägger på ett lager på kajaken och ändå håller på att blanda epoxy.

Måste tänka till lite på layouten innan jag skriver ut den slutliga loggan, detta var mest ett experiment. Tror jag väljer Björns andra BP-variant.

Verkar fungera bra, nu vet jag det.

Man kan ana kanten på pappret, men det är fullt acceptabelt. Det sista kanske förvillas bort när det kommer på mer epoxy, jag har bara lagt på ett lager i mitt lilla test. Förmodligen inte dock.
För säkerhets skull skall jag komma ihåg att klippa ut loggan snyggt och symmetriskt så att inte det som eventuellt kommer att synas av kanten stör alltför mycket.

Slut parentes.

 

 

Efter nyårshelgen

Jag fick såklart äta upp mitt beslut att inte spackla i dalarna. Epoxyn flöt inte över lika bra denna gång som jag uppfattade att den gjorde efter förra lagret, utan dalarna kvarstår med oförminskat djup. Då vet jag det. Kunde ju också ha litat på Björns byggmanual…
Tänker att jag kanske ska spackla nu, innan jag börjar sickla. Men jag vet sedan slipningen av ribborna att det blir mindre ytor än man tror kvar att spackla om man slipar först så att det syns var det verkligen behövs. Så jag tar fram sickeln igen.

Eftersom jag redan blivit på lite tjurigt humör över att jag borde vetat bättre angående spacklingen så vill heller inte sickeln bete sig som jag vill idag. Har svårt att få till skärpan på den och den blir slö väldigt fort. Jaja, det är väl en sån dag idag.

När jag sicklat och slipat vad jag kan står det klart att det kommer att behövas ytterligare ett lager epoxy, topplagret, precis som jag befarade tidigare. Nåväl, då kan jag ju hålla mig till planen att lägga på detta när skrovet och däcket är hoplimmade för att se om det är en bra idé. Förmodligen inte, mina idéer har ju inte precis rosat marknaden så här långt, men man ska aldrig ge upp.
I byggbeskrivningen räknar Björn med att det behövs tre lager, eventuellt fyra. Jag kommer att nå upp i fem innan jag är klar, men det känns väl inte orimligt med tanke på fadäsen med glasfiberhärvorna. Är inte säker på att det blir tjockare i slutänden, jag har ju sicklat bort en hel del i onödan på grund av detta. Får väl se hur tung kajaken blir när den är klar.

Spacklar i ett par skavanker och några dalar längs kanterna av den dubbla glasfibern.
Provar med oförtjockad epoxy på botten. Eftersom det är en nästan vågrät yta hoppas jag att den skall avhålla sig från att rinna för mycket, och fördelen med att ha den tunnflytande är, förhoppningsvis, att den kommer att självutjämna i viss mån.
På sidorna däremot förtjockar jag epoxyn annars verkar det alltför uppenbart att den kommer att rinna.

Tänker sickla och slipa till hela skrovet när epoxyn härdat, för att sedan vända kajaken och påbörja jobbet på insidan. Tänkte att jag skulle ha varit här redan för en vecka sedan…

 

Nån dag senare

Nä, nu e jag trött på det här delmomentet. Allting surnade i och med trasslet med glasfibern och nu har det dragit ut på tiden så länge att det inte känns kul längre.

Sicklar och slipar ett tag. Överlag ser det bra ut men på ett par ställen finns det fortfarande kvar svackor längs kanten av de extra glasfiberförstärkningarna och på ett ställe på sidan är det ett parti av en för lågt sittande ribba som tydligen fortfarande inte blivit tillräckligt uppspacklat.

Men, jag håller där. Nu vill jag vända på kajaken och komma vidare, få se nåt nytt istället för samma dag ut och dito in. Så nu får det vara så här tills vidare, blir nog roligare att återkomma till det sista finliret när jag kommit vidare i nån annan ände. Eller, förmodligen blir det inte roligare när det är dags, men det blir roligare nu att låta bli. Prokrastineringspatrull, framåt!

 

Tidsåtgång

Drapering av glasfiber, epoxy på första lagret: 1 timme
Glasfiberförstärkning botten och köl, epoxy på detta: 1,5 timmar
Andra lagret epoxy, inklusive föregående sickling/slipning: 2 timmar
Slipning och sickling av andra epoxylagret, pålägg av tredje lagret: 4 timmar
Slipning och sickling av tredje epoxylagret: 1 timme
Påläggning av fjärde lagret epoxy: 1 timme
Sickling och slipning av fjärde lagret epoxy, spackling: 3 timmar
Sista rycket med sickling och slipning: 2 timmar

Totalt: 15,5 timmar (Att kråkbon av glasfiber och epoxy kan straffa sig så…)

Nästa >>> dagboksanteckning om BP-bygget

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *