Söndag 2019-07-21 – Lördag 2019-08-10
Det här var tänkt som en rekordsemester. Först en veckas ren ledighet i stugan med massor av paddling. Omedelbart därefter två veckors jobb som instruktör på en kurs vid Marinbasen i Karlskrona, fortfarande boendes i sommarstugan, med ett inte alltför intensivt tjänstgörings-schema som ger gott om tillfällen till kortare turer och inte minst så gott som dagliga möjligheter till kortare teknik- och rollträningspass.
Så här mycket och länge har vi inte varit i stugan sedan det sena sjuttio- och tidiga åttiotalet när en stor del av semestrarna och ungefär hälften av helgerna under sommarhalvåret tillbringades här.
Men…
… du har säkert redan läst mellan raderna att det inte riktigt blev så, tyvärr.
Först visade det sig att elevernas inryckningen till kursen skedde några dagar tidigare än vad som framkommit i planeringen, och drar man bort några dagar från en veckas semester blir det inte särskilt många dagar kvar. Efter de sedvanliga kortare uppvärmningsturerna i kajakerna var de ograverade semesterdagarna redan förbrukade, innan vi ens kommit igång att paddla på allvar.
Sedan konstaterades även att det var lite tunt med instruktörer på kursen, och dessutom saknades viss kompetens/behörighet i tillräcklig omfattning, vilket ledde till att det inte alls blev så mycket luft i schemat som var tänkt. Istället blev de flesta arbetsdagarna av modellen 06:30-22.30 för att täcka upp luckorna på instruktörssidan. Endast någon enstaka förmiddag och kväll blev över till paddling, och med den oförutsett intensiva tjänstgöringen var energin inte direkt på topp vid dessa tillfällen heller.
Det blev således inte en enda långtur med lunch, eller ens med fika, under hela vistelsen i stugan! Enbart kortare turer på max två timmar. Argh!
Instruktörsläget på kursen var till och med så pass ansträngt att Mimmi, som egentligen hade semester från sin anställning på F7, fick rycka in som biträdande instruktör. Som tur var hade hon både lust till det och uniformen med sig hem.
Verkar inte som att hon misstyckte egentligen, och hennes närvaro uppskattades av eleverna som även de hade förstått att vissa övningsmoment inte hade gått att genomföra ens rimligt effektivt utan förstärkning på instruktörssidan.
Dessutom är det bra att ha instruktörer av båda könen även i övningarna i strid för att inte ge det felaktiga intrycket att det bara är karlar som kan klara av att utbilda inom detta område. Mimmi ger också en förebild som de kvinnliga eleverna förmodligen kan identifiera sig bättre med.
Foto: Jennie Sjöholm
Men lite paddlat blev det trots allt, om än inte lika mycket och lika väldokumenterat i bilder som jag hade hoppats på. Så här i eftertankens kranka blekhet inser jag såklart också att jag varit mer än lovligt naiv när jag såg fram emot orealistiskt många och långa luckor av ledighet under tjänstgöringen.
Första uppvärmningsturen
Mimmi provar Pärlan
Mimmi måste såklart prova Pärlan, hon har tillräckligt långa ben för att hjälpligt nå fram till det fasta fotstödet och har en naturlig balans från ridning och voltige som borde göra detta företag rimligt.
Till min stora stolthet och minst lika stora avundsjuka förtrytelse visar det sig att hon inte alls uppvisar samma initiala instabilitet som jag gjorde första gången i Pärlan. Hrmpf.
Det var väl snarare premiären med grönlandspaddel som gör henne lite konfunderad, men efter några korta instruktioner och ett par minuters experimenterande ser det ut som att hon aldrig gjort annat än att paddla grönlandskajak med en sticka till paddel.
Fler korta turer
Nedan följer några bilder från de få och korta turer vi fick ihop under semestern. Blandar friskt eftersom ingen av dessa utflykter var spännande nog för att beskrivas i ett separat avsnitt. Vill mest bara protokollföra bildbevis på att vi faktiskt paddlade åtminstone lite under dessa veckor om nu någon av mina besvikna paddelkompisar skulle hävda motsatsen.
En dimmig morgon
Detta var en av det fåtal mornar då jag började jobba först en bit in på förmiddagen och således hade tid med en-och-en-halv timmes paddling innan det var dags att inställa sig. Ingen annan var vaken så det blev en solotur.
Lite rått i luften på grund av den tidiga timmen och dimman. Tog på mig tuiliqen, även om det egentligen inte behövdes så blev det inte heller ohemult varmt. Den anlände från Chillcheaters alldeles inför semestern och jag vill ju så klart prova den. Riktigt bekväm och följsam i rörelserna!
En kvällspaddling hann vi också med
Och även några självräddningsövningar
Jennie har införskaffat en våtdräkt för vattenlek och räddningsövningar, hon räknar inte med att alla somrar ska erbjuda lika konstant höga vattentemperaturer som förra årets. Dessutom har vi installerat särskilda paddelfästen på akterdäck eftersom hon med sin ringa längd har svårt att ta sig upp i kajaken för egen maskin om den inte håller emot ordentligt.
Sista kvällen – nattpaddling
Efter det att kursen på Marinbasen avslutats och eleverna åkt hem på fredagseftermiddagen stannade jag kvar i stugan till på lördagen eftersom jag inte iddes packa ihop allt och köra hem samma kväll.
Istället passade jag på att ge mig ut ett par timmar i skymningen medan den övergick i tidig natt. Var väl mer för att testa min lanterna snarare än att jag egentligen hade energi för en paddeltur, men det var också en välbehövligt återställande avslutning efter två intensiva arbetsveckor.
På lördag morgon medan det fortfarande regnar för mycket för att det skall vara praktiskt att lasta släpet passar jag på att ta ett kort roll-pass eftersom jag bara hunnit med några enstaka rollar tidigare under dessa veckor. Det går riktigt bra, nyckeln var att få rätt vinkel på paddelbladet som Björn påpekade under Läckö Kajakträff enligt tidigare inlägg.
Intressant milstolpe är också att detta är första gången jag rollat i lite mer vind och vågor. Inget dramatiskt men ändå ett litet steg ut ur bekvämlighetszonen. Vållade inga bekymmer, skönt att veta, förutom att jag vid ett tillfälle fick mer fart än förväntat av vågen och fortsatte tippa över i en roll till.
Första gången tuiliqen får bekänna färg också, känns mycket ledigare och bekvämare än torrdräkt och inte alls lika dramatiskt som att bli genomblöt i T-shirt. Och att slippa en drypande flytväst är ju bekvämt både under och efter paddlingen. Jag älskar tuiliqen redan, trots att jag använt den mikroskopiskt lite. Rann ner lite vatten längs bröstet, men det är ju inte så konstigt att det läcker lite via skägget. Får experimentera vidare för att utröna om det är bäst att dra in huvans underkant bakom skägget eller lägga den utanpå skägget.
Jaha, sammanfattningsvis en viss semesterbesvikelse i förhållande till förväntningarna, men ändå ett rimligt värdigt avslut.
Lämna ett svar