Det blev ju inte riktigt som det var tänkt under semestern i stugan, vilket behandlats i föregående inlägg. Hade ju sett framför mig gott om teknik- och rollträning i små men frekventa doser i och med att det är så snabbt och enkelt att lägga i direkt från stranden istället för att behöva lasta kajaken på bilen och åka iväg.
Men skam den som ger sig, blir några turer till Gyllebosjön istället, från vilka nedanstående dagboksantecknngar härstammar:
Fredag 2019-08-16
Bara ett kort pass, det är ansträngande att rolla alltför länge i sträck, och det är mest rollen jag vill försöka komma över tröskeln med.
Går väl ok, men är fortfarande lite chansartat på vänstersidan. Inte så mycket mer att säga om den här dagen…
Lördag 2019-08-17
Lite bättre flyt idag, högerrollarna blir mer och mer avslappnade. Vänster hakar dock upp sig, fortfarande.
Hittar tillbaks till butterfly-rollen på högersidan utan problem vilket tyder på att jag är på rätt spår och inte jobbar alltför mycket på ren kraft. Vill dock hinna ikapp på vänstersidan innan jag börjar experimentera för intensivt med annat än den grundläggande sveprollen.
Söndag 2019-08-18
Lite annan approach idag. Börjar med sculling på högt stöd, både att gå ner och upp på samma sida och att sculla upp i rollen istället för att svepa. Känns som en bra grej, det suddar liksom ut gränsen mellan att vara på rätt köl och att hänga upp och ner, det blir en mera steglös övergång istället för att vara antingen eller.
Känner att koordinationen i scullingen är klart sämre på vänstersidan, ska nog börja här nästa gång också, om jag får rätt på detta behöver jag inte lyckas direkt med själva rollen utan kan hänga i mitten i lugn och ro för att känna in position och rörelse.
Har dock fortfarande problem att hitta flytläget, balance brace, om jag inte scullar med paddeln. Lyckas inte hålla kajaken så upprätt som den måste vara. Det känns som att nyckeln är att trycka med bortre foten mot fotstödet för att både trycka upp kajaken och sträcka ut höften så att den inte sjunker och drar ner hela paketet. Men jag når inte riktigt fram till fotstödet när jag vrider ut överkroppen, annat än med foten på samma sida och det är ju inte den jag i första hand vill pressa mot. Sitter fotstödet för långt fram? Men om jag lägger nåt emellan får jag inte plats med fötterna…
Även här är det nog läge att köra balance brace med sculling så att jag får tid att hitta rätt läge för att flyta utan att behöva börja om från början så fort jag missar.
Kan inte avhålla mig från ett par butterfly-rollar, på högersidan såklart, vilket nu börjar kännas ganska tryggt. Provar en shotgun-roll också, det funkade! Men vill som sagt inte börja med överkursen på högersidan innan vänstersidan har gått ut grundskolan, så det blir bara en.
Testar också en sveproll med normal paddelfattning istället för ”utsträckt” fattning. Lite meck att undvika att slå i paddelbladet i kajaken, det blir en mindre gynnsam vinkel för svepet när andra bladet måste lyftas över kajaken, men det fungerade.
Paddlar lite rundor för att känna på mer aggressiva svängar runt ett högt stöd, även detta känns mera görbart och avslappnat nu när jag fått till scullingen på högt stöd, det är inte så dramatiskt att attackera för hårt eftersom det bara är att sculla upp igen istället för att hamna helt upp och ner. Note to self: Om jag någon gång ska lära någon att rolla, jobba först med högt stöd och sculling, då avdramatiseras själva rollen.
Och nej, huvan sluter inte helt tätt runt skägget.
För övrigt ääälskar jag min tuiliq! Mycket smidigare än att böka sig i torrdräkten, och dessutom håller den huvudet torrt också vilket är ett stort plus för en badkruka som jag. Och flytvästen får plats under, så det blir minimalt med blöta prylar att stuva in i bilen efteråt. Suveränt!
Det läcker ibland in lite under hakan, och just idag även på sidorna så att jag fick vatten i öronen. Men det kan jag nog inte lasta tuiliqen för utan får skylla på min ansiktsfrisyr. Vid någon enstaka roll kommer det inte in vatten så det märks, det är först när jag hållit på en stund så det torde inte vara något avgörande problem när det är fråga om normal paddling. Och i samband med renodlad rollträning är det inte hela världen om det läcker lite, det är inte precis så att jag blir genomvåt.
Lördag 2019-08-24
Det kaaan vara så att jag hittat låset till vänster-rollen. Men det har jag ju tänkt flera gånger tidigare så jag vill inte väcka för stora förhoppningar.
Det verkar vara en bra idé att först värma upp med att öva sculling på högt stöd och därefter fortsätta med sculling-rollar. Då hinner man uppleva varje moment i rollen och kan ligga kvar, till och med gå fram och tillbaka mellan dem, för att verkligen känna var det hakar upp sig och vilka delar som kan behöva justeras.
Sculling på högersidan känns väldigt tryggt och kontrollerat. På vänstersidan blir det väsentligt taffligare. Kommer nästan tillbaka upp, men precis när jag ska vrida in kroppen över akterdäck tappar vrickningen flytförmågan. Hmmm!?
En annan sak jag hinner med att känna i de långsamma scullingrollarna är att jag inte når fram med fötterna för att ta spjärn mot fotstödet. Det vill man ju kunna göra för att kunna räta upp kajaken så mycket som möjligt i flytläget. Blir inte riktigt klok på detta, avståndet mellan rygg- och fotstöd medger ju inte att jag glider bakåt i sitsen så hur kan jag inte nå fram till fotstödet?
Tar en kaffepaus, börjar ändå bli lite trött. Kanonväder idag, sägs vara säsongens sista helg med riktigt sommarväder, så jag tänker ta ett pass till i kajaken efter fikat. Kan vara bra att kontemplera lite över vad det är som hänger upp sig på vänstersidan. Och varför benen plötsligt blir två decimeter kortare när jag rollar.
Efter kaffe och ett par mackor, på det igen. Har torr-övat lite på land, liggandes på rygg på en av bänkarna vid rastplatsen jag parkerat vid. Konstaterar att det förmodligen är min högerhand, innerhanden, som låser vänsterhandens möjlighet att vinkla paddelbladet rätt i scullingen. Provar, i kajaken på vattnet, en åt höger och en åt vänster för att känna skillnaden. Där har vi det! Precis när jag ska komma upp det sista på akterdäck fungerar inte scullingrörelsen framåt eftersom högerhanden inte låter bladet hamna i rätt vinkel.
Slappna av i höger handled så att vänsterhanden får fritt spelrum att sköta vinkeln. Om något, böj den något bakåt mot kroppen eftersom det är där den annars spjärnar emot. Och sim-sala-bim, scullingrollen sitter varje gång, på båda sidor! Men ändå mindre naturligt på vänstersidan.
När det gäller att nå fram till fotstödet så blir jag inte riktigt klok på vad som var problemet. Nu när jag tänker på det är det inte längre något bekymmer att behålla kontakten. Jag tror att det kan vara så att när jag lutar mig fram över fördäcket för att tippa kajaken så gör rundningen i ryggen att jag får plats att glida bakåt lite i sitsen, och när jag sedan hamnar upp och ner och så småningom lutar mig bakåt över akterdäck så glider jag ytterligare längre bak eftersom ryggstödet i sitsen inte stoppar detta, jag ligger ju på däck snarare än sitter i sittbrunnen. Inför nästa roll kommer jag sedan inte helt tillbaks i en riktig sittposition, varvid problemet förstärks för varje roll. Fortfarande känns det hela lite oklart, men eftersom det verkar bli bra om jag bara medvetet ser till att behålla kontakten med fotstödet funderar jag inte mer på detta just nu.
Byter till vanlig sveproll. Även den sitter varje gång jag försöker, åt båda håll. Det var den långsamma scullingrollen som gjorde det möjligt att hinna identifiera problemen.
Nu slutar jag innan det börjar gå dåligt på grund av att jag är trött. Hoppas att jag nästa gång kan fortsätta där jag slutade idag. Även om det vanligtvis brukar bli så att varje gång jag tror att jag har kommit på knepet så låser det sig igen när det är dags att prova igen. Håller tummarna.
Söndag 2019-08-25
En riktig kortis idag, ville bara kontrollera om vänstersidan fungerar mer permanent nu eller om det bara var överdrivna och tillfälliga förhoppningar igår.
Fungerar fortfarande. Lugnet som kommer med scullingrollarna gör att man inte behöver få till allt i ett svep och på en gång, och då lossnar även sveprollarna. Imorron, eller när det nu blir nästa gång, ska jag även prova med min normala paddlings-paddel för att se om det funkar med den också. De senaste dagarna har jag använt min allra första egentillverkade paddel, som är lite längre och har lite mer volym i bladen och därmed är lite mer förlåtande att rolla med.
Hade nåt lite mer spektakulärt i rockärmen men det blev inte riktigt som jag hade tänkt.
Måndag 2019-08-26
Kort tur idag, har inte ens kaffe med mig. Syftet är i första hand att kontrollera huruvida gårdagens framgångar var en icke upprepbar lyckoträff eller om jag gjort några mer bestående framsteg.
- Två sculling-rollar på varje sida med rollpaddeln – CHECK!
- Fem svep-rollar på varje sida med rollpaddeln – CHECK!
- Två butterfly-rollar på varje sida med rollpaddeln – CHECK!
- En sculling-roll på varje sida med normalpaddeln – CHECK!
- Tre svep-rollar på varje sida med normalpaddeln – CHECK!
Känns rimligt tryggt, så här långt har jag inte missat en enda roll.
Fortsätter att experimentera lite med svep-roll med normalt grepp om paddeln, det vill säga utan att glida ut med händerna till ena bladet för att få längre hävstång i svepet. Om man går omkull oavsiktligt kan det ju vara ändamålsenligt att inte behöva skifta grepp om paddeln, särskilt om man vill kunna utnyttja farten i kapsejsningen in i rollen. Svårt att undvika att det inre paddelbladet slår i skrovet och hindrar svepet. När jag får upp bladet tillräckligt högt blir paddelns längdvinkel mot vattnet större och därmed får svepet sämre effekt. Det går, men det känns inte säkert, och jag tycker att jag behöver lägga alltför mycket kraft i paddeln. Vänstersidan provar jag inte ens på. Fortsatt forskning krävs…
Butterfly-roll: Funkar bra på högersidan, lyckas bara nästan på vänstersidan. Släpper detta nu, är förmodligen bättre att befästa de rollar som redan fungerar på båda sidor innan jag går vidare och försöker med nya konster.
Provar några gånger att kapsejsa under fart framåt. Blir initialt lite förvånad över fart-vattnets, i analogi med fartvindens, bromseffekt på kroppen när den hamnar under ytan. Det stör utförandet av rollen något. Inte på något avgörande vis, det är nog bara en vanesak, men så här i början känns det lite ovant.
En annan sak som manar till eftertanke är att jag en gång glömde sätta dit näsklämman. Enbart det faktum att jag fick vatten i näsan gjorde mig konfys under en kort sekund, vilket skapade ett hack upp roll-motoriken, trots att jag anser mig ha tämligen god vattenvana sedan sportdykningsperioden i min ungdom. Tänk då om det varit 5 grader i vattnet istället för 20, och om förhållandena varit allmänt sämre med vind, vågor och andra allmänna otrevligheter. Inser vikten av att öva roll i alla de olika förutsättningar man paddlar i, inte bara i en varm sommarsjö.
En nackdel med vattentät kamera är att det alltid i samband med roll-övningar finns vatten på linsen när det är dags att fotografera, och det är heller inte lätt att ha en torr putsduk tillgänglig.
Tisdag 2019-08-27
Gick sådär, inte samma flyt som igår och vänstersidan tjallar igen, från och till.
Torsdag 2019-08-29
Hoppade över Gyllebosjön igår, kände att jag behövde en paus.
Idag tänker jag ägna mig åt mängdträning av den grundläggande svep-rollen på båda sidor. Det är dags att ett tag fokusera enbart på att automatisera den så att jag har en fast grund att stå på innan jag försöker mig på för mycket annat.
Hade gärna velat ha med en bit av kajaken också så att man ser att den lutar, men det var inte så lätt att sikta rätt.
En höger – två vänster, om och om igen. Syftet är såklart att öva mer på vänstersidan eftersom jag har problem med den. Egentligen borde det snarare vara en höger – tio vänster men jag vill ju inte trötta ut vänstersidan alltför oproportionerligt så att det går dåligt på grund av det. Totalt sett ett fyrtiotal rollar innan jag ledsnade.
Högersidan förbättras stadigt, nu är det riktiga slow-motion-rollar med full koll varje gång. Börjar kännas tämligen idiotsäkert under de här optimala förhållandena.
Tänk att detta någonsin känts svårt överhuvudtaget!
Ja just det, känns ju fortfarande svårt på vänstersidan, hade förträngt det för en halv sekund.
Även om det i princip fungerar varje gång så är det väsentligen mindre habilt än på högersidan.
Hade väl sett lite mer avslappnat ut om jag inte knipit ihop ögonen så krampartat, men jag är rädd för att alternativet ”panikartat uppspärrade” inte hade varit så värst mycket mer smickrande.
Två konkreta saker och en mer abstrakt som gör att vänstersidan krånglar:
För det första: Jag lyckas med högst ojämnt resultat få rätt vinkel på paddeln. Högerhanden låser sig gärna i aningen fel vinkel och när jag scullar blir rörelsen med vänsterhanden gärna lite slumpartad. I sista delen av svepet tappar jag ofta flytkraften i paddeln, när överkroppen skall upp över akterdäck ändras ju även vinkeln på paddeln, vilket ibland leder till att jag måste avsluta med en låg svep-stöttning för att komma upp hela vägen…
…vilket förstärks av det andra: Rörelsen när jag glider in över akterdäck blir inte lika avslappnad och koordinerad som på högersidan, den hakar ibland upp sig eftersom jag glömmer jag att luta bak nacken hela vägen vilket gör att jag hade behövt den lyftkraft från paddeln som jag ibland tappar bort på grund av ”det första” ovan.
När allt väl sitter får jag sån fart att jag vid ett tillfälle till och med fick ett överslag åt andra hållet och fick göra en roll till, men när det strular är det ibland nätt och jämnt att jag kommer upp den sista biten.
Det mer abstrakta är att koordination, avslappning och flyt är väsentligt sämre på vänstersidan. Det blir aldrig helt likadant två gånger på rad och det känns allmänt mycket hackigare och tveksamt jämfört med högersidan, från början till slut.
Mer mängdträning!
Fredag 2019-08-30
Mängdträningen av svep-rollar fortsätter. Idag körde jag med förhållandet 3 vänster på 1 höger. Fick totalt ihop 52 stycken, varav då 13 höger och 39 vänster om matematiken stämmer.
Och det fina i kråksången är att inte en enda av dem var ens i närheten av att misslyckas! Måste väl ha kommit över någon slags tröskel nu, eller…?
Vänster-rollarna känns fortfarande inte lika säkra som höger. Om något i förutsättningarna stör så löser högersidan det mer eller mindre av sig själv, medan vänstersidan behöver lite hjälp av hjärnan för att grejja situationen.
Fram emot slutet noterar jag att höger och vänster har närmat sig varandra, höger-rollarna är inte riktigt lika långsamma och avslappnade som igår utan har smittats lite av kraft-arbetet från vänster, men å andra sidan har vänster-rollarna närmat sig gårdagens ideal betydligt mer än höger har avvikit från det. Det vill säga vänster är lika lugn och kontrollerad som höger, även om höger var aningen bättre igår än idag.
Hade ett tag en fantasi om att göra 100 rollar, men kommen nästan halvvägs känns det att jag börjar tappa fokus. Är 100 många på ett pass eller krävs det fler för att antalet ska vara någorlunda imponerande, eller ens acceptabelt? 200? 500?
Inte för att antalet i sig har någon större betydelse (skrev först ”spelar någon roll”, men det blir ju ambiguöst i sammanhanget). Men lite intressant är det trots allt eftersom det går åt mer energi för varje roll om man musklar sig runt jämfört med om man använder teknik och avslappning.
Således är kvantiteten något av en kvalitetsmätare i detta fall, ju fler man orkar desto bättre har de utförts.
Det som tröttades ut var i huvudsak höftböjarna som jobbar frenetiskt för att hålla ner överkroppen mot fördäck i rollens inledande skeden. Positivt att det inte är axlar/armar som ledsnar först, det hade i så fall antytt att jag lägger för mycket kraft i paddeln. Eller så har jag starkare och mer uthålliga armar än ben…?
Det som fortfarande stör mig är att jag inte kan få till flytläget, varken som en övergångsfas i rollen eller i en balance brace. Det känns som att jag inte får det spjärn som behövs mot kajaken med fötter och knän. Nåja, det löser sig nog, det fungerar ju uppenbarligen att rolla även utan att använda detta läge.
En annan intressant iakttagelse är att den grundläggande framåt-paddlingen har höjt sig en eller ett par nivåer trots att jag så gott som uteslutande tränat rollar de senaste veckorna. Jag tror att det dels beror på att jag fått bättre känsla för paddeln och dess grepp i vattnet, dels på att jag vågar slappna av på ett helt annat sätt nu när det vore helt odramatiskt om jag skulle råka gå omkull och gränsen mellan rättvänd och felvänd kajak har suddats ut.
Nu blir det tyvärr inte mer än sporadiska insatser vad gäller paddlingen på ett tag, eftersom hela september är tämligen hektiskt fylld med andra åtaganden.
Hoppas få tid till några kortare pass för att inte tappa rollandet nu när det faktiskt på riktigt känns som att det är på G, men någon målinriktad träning lär det inte bli tillfälle till.
Därmed, och även för att det lägligt nog känns som om jag nu passerat en milstolpe i rollandet, tycker jag att det verkar lämpligt att dra ett streck för detta inlägg med en avslutande bild:
Eller, jo det är den, men det var jag också när den togs, alltså måste ju detta vara rätt håll!?
Lämna ett svar