Att såga ribbor är väl inte det mest stimulerande jobbet i samband med att bygga en kajak. Men det måste göras och det är en bra uppvärmning. Varvar med att fundera på hur själva verkstan skall förbättras, tänker att det arbetet kan få fortgå lite parallellt med kajakbygget. Ibland behöver man fundera lite på nästa steg för att inte förhasta sig och då är det bra med en alternativ sysselsättning i samma lokal, så att man kan gå och småblänga lite på problemen men ändå ha något vettigt att syssla med.
Vid förra bygget tyckte jag att den sågade sidan av brädan gav upphov till lite fransiga kanter på ribborna som gjorde att de passade onödigt dåligt ihop och därmed behövde skarvarna fyllas ut och spacklas mer än vad som borde vara nödvändigt. Jobb i onödan.
Därför provar jag denna gång att hyvla ner 22mm-brädorna 2mm, vilket både ger ribborna en rimligare bredd och gör att jag blir av med fransigheten.
Hade tänkt låta brädgården göra detta åt mig, men det visade sig till min förvåning att de inte har en maskin för det.
Denna gång provade jag den nättare batteridrivna cirkelsågen. Den är visserligen lite klenare än den som får ordentligt med kräm via en sladd, men jag upplevde vid ribbsågningen till Black Pearl att dess grova tänder förorsakade onödigt mycket arbete med slipningen i ett senare skede av bygget.
Bilden till höger visar märkena efter stora sågen på den översta ribban, och den betydligt finare ytan som lilla sågen åstadkommer på den nedre ribban.
Efter att ha sågat första ribban insåg jag raskt att det lilla anhållet på sågen inte förmådde att styra klingan med tillräcklig stabilitet för de här tunna ribborna. Beror förmodligen delvis på att sågen egentligen har lite för låg effekt.
Därför tillverkade jag ett eget anhåll med mycket längre anliggning mot ämnet. Betydligt enklare att hantera sågen och avsevärt bättre precision i arbetet.
Viktigast är att få ut längden på anhållet framför sågklingan. Bakåt gör det ingen större nytta eftersom sågsnittet gör att ribban kan böja sig in mot ämnet, och därför får anhållet ändå inget stöd där.
Inte det snyggaste jag byggt, men tillräckligt funktionellt.
Till vänster och nedanför syns anhållet utan att sågen är i vägen, om nu någon skulle få för sig att vilja se hur det ser ut för att kanske bygga ett likadant åt sig själv.
Batteridriften är inte helt optimal. Jag har två batterier och de tar inte orimligt lång tid att ladda. Min tanke var att jag kanske skulle hinna ladda ett batteri medan jag sågar slut på det andra. Laddningstiden är dock lite för lång för att detta ska fungera för kontinuerligt arbete. Men mer avgörande är att sågen och batterierna blir för varma av ett sådant tempo.
Istället verkar det mest effektiva vara att börja med två laddade batterier, såga ett par ribbor med det ena och sedan byta till det andra batteriet för att det ena ska få svalna lite. Genom detta växelbrukssystem kan jag såga upp ungefär en bräda innan det är dags att ladda båda batterierna. Då går jag in och dricker kaffe.
Sammantaget tycker jag, trots batteri-insufficiensen, att det är enklare att hantera den mycket lättare lilla sågen och som bonus slipper jag sladden som gärna vill haka upp sig i allt möjligt när det ska sågas så här långa ämnen. Snittytan blir bättre på ribborna vilket jag tror kommer att spara tid och energi i ett senare skede. Den tunnare klingan gör också att sågsnittet blir smalare, jag får alltså ut lite mer ribb och producerar lite mindre sågspån.
Förmodligen kommer jag att använda den batteridrivna cirkelsågen även vid nästa bygge.
Bilden till höger visar hur jag arrangerat underredet: En spontad löskebräda skruvad i bockarna för att få upp ämnet en bit och därmed undvika att behöva såga i bockarna.
I brädan fäster jag sedan ämnet med ett antal klämmor som jag flyttar runt efter hand för att komma förbi med sågen. Framför allt när det bara är lite kvar av en bräda behöver den mycket stöd för att inte bukta i sidled och därmed göra det svårt att följa rakt med anhållet.
Det är viktigt att pressa anhållet framför klingan in mot ämnet, alltså neråt i bilden till vänster. Den vill annars gärna krypa utåt vilket ger för tunna ribbor. Framför allt i början och slutet av brädan är risken stor att snittet viker av lite, och har det väl börjat blir det bara värre för varje ribba.
Därför vänder jag brädan och sågar från andra kanten när jag sågat upp ungefär halva brädans bredd. På så vis får jag en rak yta att utgå från igen.
Man bör undvika att pressa sågen för hårt framåt. Framför allt med den klenare batteridriften orkar motorn inte alltid med, och om den inte orkar skära ordentligt vill den gärna dra snett.
Jag provade först med sågens medföljande klinga, men konstaterade snabbt att det behövs lite grövre tänder för att klyvsåga, så det fick brädgården ta hem åt mig.
Vid bygget av Black Pearl hade jag lite onödigt stor marginal på ribbtjockleken, för säkerhets skull. Den här gången var jag lite offensivare för att inte behöva slipa lika mycket när skrovet är hoplimmat. Det innebar då istället att jag fick kassera en del ribbor som var för tunna, men det är nog ändå en tidsvinst i det stora hela.
Innan jag städade passade jag på att spara undan lite sågspån. Bra att ha för att blanda med epoxi till spackel när det så småningom kan behövas. Onödigt att ta fram sågen igen då bara för att tillverka sågspån när jag har så gott om det nu.
Apropå det så funderar jag under städningen på om huvuddelen av brädorna har blivit ribbor eller om det mesta ligger kvar som hyvel- och sågspån på golvet. Det får vi aldrig veta.
Tog mig lite tid att sortera ribborna istället för att bara lägga undan dem. De som inte går att böja utan att gå av på grund av knastar bryter jag av på en gång, bara irriterande att stöta på dem efter hand under själva byggandet. Med lite otur märker man det inte förrän ribban är monterad.
Sedan sorterar jag ribborna på mina högst mediokra hållare. Fina ribbor i fullängd på ena våningen, och lite fulare och halvlånga ribbor att plocka bland på den andra.
Korta ribbor som inte når fram mellan hållarna hamnar i ett hörn i en hink istället.
Tidsåtgång för detta moment: Svårt att säga, gjorde det en bräda i taget på grund av bristande batterikapacitet. Men det tog ungefär 30 minuter för en bräda, och jag sågade upp 6 stycken, så tre timmar effektiv tid låter rimligt. Då ingår ju inte iordningställande av bockar med mera inför arbetet, och heller inte sortering av ribbor och städning efteråt.
Lämna ett svar