Förberedelser för slipning

<<< Föregående dagboksanteckningen om BP-bygget

Klart söndag 2018-09-16

Hej och hallå där.
Detta inlägg har tydligen blivit lite försenat, utlagt ett par månader i efterhand eftersom jag tydligen enbart hade lagt in bilderna men inte skrivit någon text och inte publicerat.

Har nämligen haft en paus i byggandet under en period på ett par månader där många andra saker hopat sig i livet och jag därför planerat ett uppehåll vad gäller kajaken. I och för sig hade jag nog räknat med att klara av själva slipningen på lediga stunder och vänta med epoxy-arbetet tills jag var säker på att ha tid att plasta både in- och utsida i en följd. Men jag har inte haft ro att gå ut och dutta med slipandet heller, det blev komplett stando istället. Så kan det bli.

I detta inlägg förbereder jag således för slipning av skrovet, det vill säga tar bort häftklammer, fixar till ytterstävar, kompletterings-spacklar och tar bort epoxy från skrovets yta.

Kommentarerna är tyvärr ganska sparsmakade. Eftersom jag glömde bort att göra klart inlägget på en gång i september kommer jag såhär i november inte riktigt ihåg vad som eventuellt fanns att skriva till bilderna. Så snarare än en text med bilder som det brukar vara blir det kommenterade bilder.

För att ta bort klammer använder jag i första hand en för ändamålet speciellt inköpt klammer-borttagare, fungerar utmärkt.

Några iakttagelser och tips i anslutning till denna:

För att pilla in spetsen under klammern utan att skada det underliggande träet är det lämpligt att trycka framdelen av verktyget hårt ner mot underlaget med andra handens tumme.

Var försiktig, ibland glider verktyget trots detta upp över klammern, och eftersom det krävs ett ansenligt tryck far det iväg med ganska stor kraft utefter skrovet. Också av denna anledningen är det bra att ha vänstertummen på verktyget, så att inte vänsterhanden lutas mot skrovet framför klammern (för då riskerar man att verktyget landar djupt i vänsterhanden).

När man fått in spetsen under klammern verkar det bästa vara att vicka verktyget lite framochtillbaka i sidled för att successivt pilla upp klammern tillräckligt för att trycka in hela spetsen. Om man börjar lyfta klammern för tidigt genom att trycka ner handtaget så fort man fått in lite av spetsen är risken att verktyget slinter, klammern deformeras och det blir svårare att snabbt och enkelt dra ut klammern.

Fortsätt trycka in verktygets spets ända in så långt det går så att spetsens sidor ligger mot klammer-benen på båda sidor. Då är chansen stor att du genom att trycka ner verktygets handtag mot skrovet får upp båda klammer-benen samtidigt i ett tryck.

Om du bara har spetsen halvvägs in blir trycket osymmetriskt och sannolikheten är stor att du bara får ut det ena benet, och då måste du byta verktyg och ta fram en tång för att få ut det andra. Ingen fara men ett onödigt moment, särskilt som det är ganska många klammer som ska bort.

Om det skulle hända att du bara får ut ena benet, eller om klammern skulle gå av när du trycker till med klammer-verktyget, behöver du som sagt en tång. Det bästa hade nog varit en liten platt-tång med ruggade käftar, men jag hittade ingen lämplig så jag tog en avbitartång istället.

Fördelen med den är att den är lätt att pilla in under klammern eftersom den är lite spetsig. En annan fördel kan jag tänka är att den är ganska skonsam mot trät, en plattång har kanter och hörn som nog skulle kunna skada skrovet.
Nackdelen hörs på namnet, den är gjord för att bita av saker, och det är inte vad du vill åstadkomma  detta fall. Men med lite finess och gott handlag är det inga större problem:

Lägg inte tångens baksida platt ända intill skrovet. När du pressar ihop tången lätt för att få tillräckligt grepp om klammern kan det hända att du knipsar av klammern istället. Och gör du det ända intill skrovet får du problem att gräva ut den avklippta klammer-stumpen.

Sätt istället an tången en liten bit ut från skrovet, längre upp på klammern. Skulle du då råka klippa av klammern har du en stump av den som sticker ut från skrovet, och du kan då ta ett nytt tag och försöka igen. Bra också om du vinklar tången lite, så att ena kanten (nederkanten på bilden) ligger emot skrovet.

För att dra ut klammern vrider du sedan tången med fortsatt stöd mot skrovet i nerderkanten. På så sätt får du bättre kontroll över rörelsen vilket minskar risken att klammern går av.

Ibland sitter de väldigt hårt, fastlimmade i epoxy som de är, och då kan det vara svårt att kontrollera kraften i tången om du bara drar rakt ut.

Allra smidigast går det om du för in tången lite längre, där käftarna är bredare, för då får du större momentarm till där tångens kant stödjer mot skrovet, och kontrollen blir ännu bättre när du drar ut klammern. Plus att du får ett längre drag och slipper ta nytt tag för att få ut hela klammern.

När klamrarna är borta är det dags att pyssla till ytterstävarna:

Hyvla till skrov-ribbornas ändar i stävlinjerna så att det blir ett rimligt slätt och framför allt rakt underlag att limma ytterstävarna på.

Kontrollera att vinkeln är rimligt korrekt i sidled, vill ju inte att stävarna skall luta. Genom att lägga hyvelns kant mot träytan för att få en tydligare referenslinje duger det gott med ögonmått.

Kontroll av att den färdiga stäv-linjen inte är vågig i längsled med hjälp av en stålskala. I och för sig kan man ju kompensera för eventuella ojämnheter här genom slippning av ytterstäven när den väl är på plats, men en god regel är att det alltid är lättare att få saker raka och räta genom ett noggrant förarbete än genom att skjuta upp problemet till att lösas i ett senare skede.

Ytterstäven, en bit ribba som blivit över sedan skrovningen, limmas dit med förtjockad epoxy och hålls i press med tillfälliga skruvar tills det hela torkat.

Använder montageskruvar, dels eftersom deras stora platta skallar ger en god anliggningsyta mot ribban och därmed bra press, dels eftersom jag råkade ha sådana hemma.

Snåla inte för mycket med antalet skruvar, för glest och stävribban kommer att bli vågig eftersom den inte trycks ner jämnt över hela sin längd.

Ribban på plats, torkpaus.

När epoxin har torkat och skruvarna är borttagna: Grovformning av ytterstävar.

Hyvla först ner ribbans sidor så att de ansluter i rätt vinkel till skrov-ribborna i stäven, stävribbans sidor skall vara en naturlig förlängning av skrovribborna.
Justera vid behov stävens ovansida.

Rundningen av kanterna på stäven lämnar jag till senare slipning.

Det är alltid dumt att börja runda kanter och hörn innan de raka ytorna är färdigbearbetade, det är så mycket lättare att hålla ordning på former och linjer när det finns raka kanter att förhålla sig till.

Det är också mycket lättare att få till jämna och likformiga rundningar av hörn och kanter om man gör detta som ett avgränsat sista moment istället för att hålla på med detta samtidigt som man försöker få till de plana ytorna.

Så här blev det, noggrannare än så lär inte behövas i detta moment. Dock har jag en fuling som jag lyckats klanta ihop närmare kölen i bildens vänsterkant. Härrör från slarvigt arbete med skrovribborna, något som jag erkänt på någon tidigare sida rörande fasningen av innerstävarna. Få se om jag ska spackla ut detta med epoxy eller fälla in en träbit…

Dags att ta bort all epoxy från skrovet. Jag har inte jobbat med epoxy tidigare, men kan förstå Björns varning om problemet att slipa skrovet till jämnhet om det helt eller delvis är täckt med epoxy. Då blir slipunderlaget olika hårt på olika ställen vilket förmodligen gör det svårt eller omöjligt att få till ett bra slipresultat eftersom sandpappret då tar olika mycket på de olika underlagen. Dessutom misstänker jag att sandpappret sätts igen fort av att slipa i epoxy, så det kommer att gå åt onödigt mycket sandpapper, och tid, att försöka avverka epoxy på detta vis.

Istället provar jag några olika verktyg som är skrapande/skärande snarare än slipande, skulle tro att detta kommer att röna större framgång.

En stor färgskrapa var användbar på vissa ställen, men svår på större flata ytor. Beror förmodligen på att epoxyn är för hård på en slät yta och därmed blir svårgenomtränglig. Risk att den ruggar upp det underliggande träet när man kommer så långt eftersom den inte har tillräcklig skärpa för att bearbeta de mjuka och delvis flisiga sågade gran-ribborna.

Provade också att sickla med baksidan av ett bågfilsblad. Praktiskt så till vida att det kan böjas för att ansluta till en rundad skrovform, men opraktiskt så till vida att det är så smalt och gängligt att det är svårt att hålla i för att få tillräcklig kraftm vilket behövs nu när det skall avverkas epoxy, inte bara skapa en slät yta. Hade nog varit mer användbart på en kajak med rundare former, men på de relativt raka formerna hos en Black Pearl känns det inte optimalt.

Samma sak med baksidan av bladet till en brytblads-kniv. Säkert bra för precisions-sickling av detaljer eller för finsickling, men man får inte tillräcklig kraft för att bearbeta större ytor i den omfattning som krävs.

Så favoriten blir ändå den klassiska sickeln. Sicklar bort det mesta av epoxyn och går sedan snabbt över hela skrovet med ett grovt sandpapper i en oscillerande slipmaskin. Efter det ser det ut som på bilderna nedan.

Och kom ihåg! En sickel skall i första hand skära/hyvla, inte skrapa bort material!
Blir resultatet av sicklingen sågspånsliknande partiklar behöver sickeln skärpas. Den skall producera något som liknar tunna hyvelspån om den är rätt slipad och du använder den korrekt.
Det är lite speciellt att skärpa en sickel, i de flesta fall vill man forma en liten krok på dess kanter som ”hyvlar” bort material. Om kanterna bara är raka kommer de snarare att skrapa, vilket kan vara lämpligt i vissa fall men den avverkar mer material med en krok. Sök på youtube efter någon bra anvisning, jag är själv inte tillräckligt duktig på detta för att vilja lära ut.

Tidsåtgång?

Kommer inte ihåg…

4 timmar kanske?

Nästa >>> dagboksanteckning om BP-bygget