Äntligen har skutan vänt!

<<< Föregående dagboksanteckningen om BP-bygget

Söndag 2019-01-06 – fredag 2019-01-18

 

Även om jag inte känner mig helt klar med utsidan kunde jag inte bärga mig längre. Nu ska skutan vändas!

I viss mån skulle det kunna kallas en plan att vänta med sista epoxylagret på utsidan tills däck och skrov är hopmonterat för att få till sista finishen med ett heltäckande topplager. Fast jag måste erkänna att det är ett par skavanker kvar att fixa till också. Men nu måste jag komma vidare, så det får stå på skuldkontot så länge.

 

Kändes som att skrovet klämmer ganska mycket över formspanten, så jag tänker att det kanske är smart att vända båten med formspanten i så att hela rasket inte smäller ihop som en råttfälla när jag lyfter upp det. Därför skruvar jag loss formspanten från jiggen och pallar sedan upp skrovet. Även om formspanten inte längre är fastskruvade står de fortfarande kvar på jiggen, så de satt tydligen inte i kläm alls när allt kommer omkring. Det är väl bra, då verkar det ju inte finnas så mycket spänningar i skrovet.

 

Skruvar fast ”kajakhållare” på två av reglarna för formspanten för att båten ska ligga hyfsat rakt och stilla även på rätt köl. Vänder på hela rasket.

 

 

Först nu får man en riktig uppfattning i full skala av hur smäcker Black Pearl verkligen är!

 

 

 

Vill ta bort den överflödiga delen av innerstävarna. Det stör mig att det ska sitta trä här i onödan, det är fult även om det inte kommer att synas när däcket är på. Men framför allt kommer det att bli krångligt att få till glasfibern inne i hörnen.

 

 

För detta jobb planerade jag att använda min oscillerande såg för att grovavverka det material som inte behövs. Men eftersom BP är så smal och spetsig i för- och akterstävarna kommer jag inte åt med denna. Dags att ta fram stämjärnet istället, men det får bli imorron.

 

 

Vill istället börja känna på hur jobbigt det kommer att bli att få insidan tillräckligt jämn. Provar med en gammal hederlig färgskrapa, såg i en byggvideo med Nick Schade att det skulle fungera bra. Och det går klart över förväntan. Jag provade motsvarande på utsidan i ett tidigare avsnitt utan att få särskilt mycket uträttat, men det var efter limningen av skrovet och skrapan rådde inte på epoxyn i någon större omfattning. Men nu när ytan är trären biter det bättre. Stärker mig i uppfattningen att jag i nästa bygge ska vitlimma ribborna istället, då skulle skrapan kunna användas även för grovavjämning av skrovets utsida.

 

 

Har pimpat färgskrapan lite för detta ändamål. Rundat av hörnen, skrapan måste föras ganska kraftigt av en fast hand och jag är rädd för att de skarpa originalhörnen skulle ställa till oavsiktliga skador i träet. En av de ursprungliga raka eggarna har jag behållit, men de båda andra har jag rundat av i olika grad för att de ska grov-avverka lite mer effektivt. På en annan kajak hade detta också haft fördelen att skrapan kunnat användas på lätt välvda ytor, men för BP finns knappast det behovet eftersom både botten och sidor är raka.

När jag känt på skrapningen ett tag, och skrapan behöver slipas om, avbryter jag den delen för dagen eftersom jag har lite annat att göra också, utöver att bygga kajak. Nu vet jag åtminstone att detta moment inte känns alldeles oöverkomligt.

Avslutar med att såga ut däckslinjen på formspanten och sätta tillbaks dem på plats så att inte kajaken drar ihop sig till ett russin över natten.

Nu får man en ännu bättre indikation på kajakens slutliga form i och med att däckslinjerna antyds av spanten. Det börjar bli spännande på riktigt!

 

Avslutar med att dra spännband över några av spanten för att de inte ska krypa uppåt, och håller sedan kväll för idag. Imorron ska jag gå på innerstävarna och sedan fortsätta skrapa insidan så får vi se hur långt jag hinner.

 

 

Ny dag…

Dags att ta fram stämjärnet och gå loss på de onödiga delarna av innerstävarna.

Det som effektivast skulle ta bort dessa vore att sätta järnet i änden på stäven och slå hårt tills en stor bit bräcks loss, se bilden till vänster.
Men detta är också högst riskabelt eftersom utfallet av detta är till så gott som 100% beroende av exakt vilken riktning fibrerna har i träbiten. Med lite tur bryts ett lagom stort stycke loss på en gång och sedan återstår bara lite finputsning. Med lite otur bryts ett alltför stort stycke av, och även delar av stäven som faktiskt har en funktion kommer att brytas loss. Därför vågar jag mig inte på denna metod.

Istället börjar jag med att stegvis hugga bort lite material i taget från botten av stäven. Då är risken väsentligt mindre att det oavsiktligt ska brytas bort för stora delar eftersom det inte hinner bli så fel på den korta sträckan jag hugger bort, och jag märker också efterhand om fiberriktningen är gynnsam eller inte och kan anpassa mig till detta för att avverka så aggressivt som möjligt utan att ta bort för mycket.

Skulle det visa sig att jag är på väg att dra iväg lite för djupt kan jag enkelt vända och hugga bort flisan från andra hållet innan någon större skada har hunnit ske.

 

 

 

När jag huggit/spräckt bort större delen av det material som skall avverkas (detta går snabbt men medför bristande kontroll) övergår jag till lite mer exakt fintrimning genom att skära bort ett spån i taget eftersom detta ger så gott som total kontroll och en mycket finare yta, om stämjärnet är tillräckligt vasst vill säga.

En viktig variabel när det gäller att få kontroll över hur stämjärnet arbetar är vilket håll jag vänder det på och hur jag vinklar det i förhållande till träet:

Om jag vänder slipfasen ”framåt/uppåt” som på bilden till höger kommer vinkeln att tendera att ”gräva ner” järnet allt djupare efterhand som jag knackar eller trycker på det. Detta är ju effektivt om jag vill ta bort mycket material, men ökar risken för att jag kommer för djupt och tar bort mer än jag tänkt. Detta kan därför vara ett bra arbetssätt under grovavverkningen men är ibland mindre lämpligt när det börjar närma sig finliret.

 

Om slipfasen istället vänds ”bakåt/neråt” som visas till vänster kommer spetsen tendera att ”glida över ytan” och därmed vilja skära bort en tunnare bit och jag kan även effektivare kontrollera hur mycket material jag vill avverka genom att vinkla stämjärnet så att slipfasen styr mot trät. Jag får då generellt inte bort lika mycket trä i varje tag, men å andra sidan kan jag bättre säkerställa att det heller inte avverkas för mycket.

Så här blev det efter grovarbetet med stämjärn. Lite knepigt att komma åt hela vägen med full kontroll eftersom det är lite trångt om plats i de smala stävarna. Framför allt i fören, aktern har en lite öppnare form.
Försökte med ett svarvjärn eftersom det är längre och når ner bättre, men eggvinkeln var totalt fel och jag känner inte för att slipa om det eftersom det då måste slipas tillbaks innan det går att svarva med igen.

 

 

 

Trots försiktigheten lyckades jag få bort lite för mycket av innerstäven, men inte så att det påverkar hållfastheten. Klydderöv hade varit morfars kommentar till detta.
Får fylla ut detta med epoxy senare så att det blir en slät yta att lägga glasfiber på.

 

 

För att finjustera innerstävarna och få en hålkäl (konkav rundning) som glasfibern kan följa utan att behöva pressas ut i några skarpa hörn använder jag ett bildhuggarjärn. Har inte använt det på hundra år och kan inte för mitt liv hitta brynet som skulle krävas för att skärpa den runda eggen riktigt vass. Får improvisera med en liten fil vilket inte ger samma skärpa, men det krävs ju inget finlir så det får duga. Men det är ändå frustrerande att arbeta med dåligt skarpa eggverktyg.

 

 

 

Justerar vinkeln på relingsribban med hyveln för att den skall ansluta till däcksribborna när dessa kommer på plats. Använder formspanten som vinkelreferens. Får förmodligen göra om detta när jag kladdat med epoxyn, men det kändes bra att göra ändå.

 

 

 

Övergår sedan till att jämna till insidan av skrovet, först med den modifierade färgskrapan, därefter med grovt sandpapper i min oscillerande slipmaskin och slutligen med handslipning.

Ser till att få bort alla nivåskillnader mellan olika ribbor eftersom dessa tydligen ökar risken för luftbubblor och dålig kontakt när det i ett senare skede är dags för glasfiberlaminering.
Däremot är jag inte alls lika noga med ytfinishen som på utsidan eftersom insidan inte kommer att synas när däcket väl monterats. I sittbrunnen är jag rimligt noggrann, i huvuddelen av packutrymmena gör jag hyfsat fint men utåt stävarna lägger jag inget större arbete på att slipa. Funderar på att så småningom installera skott ungefär vid de näst yttersta spanten i varje ände för att slippa att någon packning kilar fast sig härute, få se hur det blir med den saken.

Skrapan fungerar som en grov sickel och är väldigt effektiv nu när ytan är trären, men som sagts tidigare fungerade den inte särskilt bra när ytan är täckt med epoxy.

Jag skärper skrapan då och då med en fil. Verkar inte ge något större mervärde att slipa den på slipsten eller skärpa den på bryne. Tvärtom tror jag att råeggen som blir kvar efter filningen ökar skrap-effekten så det gäller att fila åt rätt håll så att råeggen hamnar på rätt sida av eggen, det vill säga mot handtaget.

Om jag tillverkar en så här spetsig kajak någon mer gång ska jag nog göra mig omaket att slipa till en skrapa som går ner ordentligt i pikarna. Denna gång förlitar jag mig på sandpapper härute där skrapan inte kommer åt, men en skrapa hade varit effektivare.

 

Skrapan ger inget perfekt resultat, den är ju inte lika vass som en sickel utan bygger mer på kraft. På vissa ställen ger den en förvånansvärt slät yta men på andra ställen, beroende på träets fiberriktning, kvisthål och liknande, blir ytan lite flisig och ojämn. Så om man vill använda skrapan, den är ju effektiv, även där ytfinishen är viktigare får man vara försiktig så att skrapan inte orsakar onödiga ojämnheter och man bör kanske avbryta skrapandet lite tidigare till förmån för sickling eller slipning. Men här på insidan kan man gå på ganska hårt.

Grundar med ett tunt lager epoxy för att skapa en yta som hindrar träet att suga upp alltför mycket epoxy vid det kommande steget när glasfibern skall lamineras dit.

 

 

 

Spacklar en hålkäl i slagen för att öka hållfastheten. Använder förtjockad epoxy i en spritspåse för att lägga en sträng i hörnet och drar sedan med tummen (i skyddshandske) längs hörnet för att trycka ut epoxyn och skapa en lagom rundning.

Är ganska van att foga på det här sättet med silikon, men epoxyns  konsistens gör att det blir lite annorlunda. Efter en stunds experimenterande hittar jag ett bra sätt, kan inte riktigt förklara hur utan att rita några skisser och ta ytterligare bilder så du får prova dig fram på egen hand utan mina tips…

 

Gör motsvarande hålkäl i stävarna, inte för utseendets skull utan för att få en slätare yta att lägga glasfibern över utan några springor eller håligheter. Låter denna hålkäl gå några decimeter längs köl-linjen inåt från stävarna också eftersom köl-vinkeln här är ganska spetsig och kan må bra av lite förstärkning tänker jag.

Detta fyller också ut det lilla misstaget jag gjorde när jag högg bort överflödiga delar av innerstävarna.

 

 

Några dagar senare

På grund av andra sysslor har kajakbygget vilat nästan en vecka.

En lätt handslipning för att få bort eventuella små ojämnheter som glasfibern kan haka tag i, sedan är det dags att drapera.

Just det, satte dit en dekal också, syns på bilden nedanför till höger men jag glömde ta en närbild.

 

 

 

 

Lägger glaset på tvären, det påstås bli lättare att hantera då vilket ju låter fullt rimligt. Var tvungen att rulla om rullen, eftersom jag vill spara den snedklippta änden från skrovets undersida så att jag kan fortsätta lägga den från den änden på däckets ovansida så småningom, skulle vara slöseri med glasfiber att klippa av den rakt.

Får för mig att det kan vara bra att arbeta med epoxyn från midskepps och utåt stävarna. Därför lägger jag överlappet i skarvarna så att bitarna längre midskepps hamnar överst, så att jag kan dra med skrapan ut mot stävarna utan att skrynkla till skarven.

Eftersom jag tagit bort överflödigt material från innerstävarna och gjort en hålkäl i det som blev kvar finns det inga besvärliga vinklar och hörn där. Därmed räknar jag inte med att behöva pussla så mycket med glasfibern i ändskeppen. Klipper till en lagom stor rektangel och delar den på diagonalen så att jag får en trekant till varje stäv. Eftersom de då blir skråklippta är de mer elastiska och formbara, och det går alldeles utmärkt att få ut dem i stävarna utan att klippa och överlappa.

 

 

Jämnar till allt en sista gång med en mjuk borste. Ser bra ut.

 

 

 

 

Sedan är det dags för epoxy. Häller ut en mugg i botten och börjar sprida ut. Är lite osäker i början eftersom jag aldrig gjort detta förut, men kommer snart på knepet i stort. Egentligen samma princip som på utsidan:

Fördelar först ut epoxyn med lätta drag och skrapan så gott som liggande mot skrovet för att det inte ska blir för mycket drag i glasfibern. Syftet med detta första moment är att flytta runt epoxyn så att den väter ut allt större delar av glasfibern.

När glasfibern är våt (genomskinlig) reser jag skrapan upp något och tar i aningen hårdare, nu är det mer fråga om att få bort pölarna och flytta dem till nya ställen där epoxyn ännu inte är vätt.

När det gått ett tag och epoxyn satt sig lite går jag över de ytor som fått vila en stund ännu lite hårdare med skrapan. Nu är syftet att skrapa bort överflödig epoxy så att det inte blir några blanka sjöar kvar, och att trycka ut eventuella luftbubblor ur glasfibern.

Plastskrapan (tapetverktyget) som fungerade så bra på utsidan är för stor för insidan, så jag får byta till en mindre gummiskrapa som dock inte finns med på bild.

 

 

På insidan av skrovet tillkommer dock en väsentlig komplikation. När man drar över glasfibern med skrapan sträcks den ut och dras med, och eftersom den inte har en utvändig yta att sträckas över kommer man istället att dra upp den från skrovet i kölsvinet och i slagen. Glasfibern följer inte skrovets form utan ”genar i hörnorna”. Detta är såklart en komplikation.

Det går i och för sig alldeles utmärkt att ”pensla tillbaks” glasfibern igen så att den når ända ut i hörnen, problemet är bara att när man sen kommer tillbaks med skrapan för att ta bort överflödig epoxy så drar man ut den igen.

 

Fastnar i detta och får inte rätt med det, varvid resultatet blir sådär för att uttrycka det positivt. Får inte bort all överskottsepoxy så det står kvar pölar här och var. Mest ett estetiskt problem, eftersom tanken är att inte ha så tjockt med epoxy på insidan utan låta lite av vävstrukturen vara kvar som halkskydd blir ju ytan väldigt inhomogen, vävstruktur på vissa ställen och spegelblanka epoxysjöar på andra.

Vad värre är, som kommer att visa sig, innebär detta också att jag inte lyckas få ner epoxyn mot träet, vilket skapar blåsor och även kan vara en hållfasthetsfråga.

I eftertankens kranka blekhet tror jag att när jag gör detta nästa gång ska jag tänka på följande:

• Hatta inte runt så mycket. Vät glasfibern, avvakta en stund, skrapa bort överflödig epoxy och pensla sedan ner glaset så att det ligger rätt i hörnen. Färdigt!
  (Jag itererade många gånger, skrapade, penslade ner glaset, skrapade igen, fick pensla ner glaset igen…. På det viset kan man hålla på i evigheter och det blir snarare sämre än bättre ju mer man kladdar.)
• Jag tror att den lilla gummiskrapan jag använde är för mjuk och får för mycket friktion mot glasfibern vilket gör att den drar i glaset onödigt mycket. Tapetverktyget i plast är något hårdare och har en blankare yta, vilket gör att det glider över glasfibern och får med sig epoxyn utan att oroa glaset lika mycket. Tror också att det har en speciell form på eggen som är utformad just för att glida över en fuktig tapetvåd utan att skada den, vilket förmodligen är en ändamålsenlig egenskap även för epoxylaminering. Ska alltså försöka få tag på lite fler varianter av skrapor och experimentera med detta. Eftersom tapetverktyget fungerar kan jag ju helt enkelt köpa ett till likadant och såga ner det på bredden till en storlek som får bättre plats på mindre ytor.

 

Lägger ett extra lager glas i botten av sittbrunnen, enligt rekommendation i manualen, för att få lite extra förstärkning där man sätter fötterna. Lägger på detta innan epoxyn i första lagret härdat eftersom jag vid motsvarande operation på skrovets utsida noterade att detta binder de klippta kanterna något och minskar risken för trassel. Dock blir det då svårt att placera glasfibern i rätt position. Den hamnar inte gärna slätt på underlaget på en gång och de veck/bubblor som då bildas är svåra att få bort eftersom den klistrat fast i underlaget. Försöker jag lyfta den igen tappar den formen och kanterna riskerar att fransas upp.

Dock tror jag fortfarande på att lägga detta andra lagret vått-i-vått, men det är nog en bra idé att rulla upp glasfibern på något, en papprulle exempelvis, för att kunna lägga ut den mer kontrollerat och justera form/position efter hand som den rullas ut.
Att bara ha den löst hoprullad i handen gjorde att den hamnade lite som den själv ville. Så så värst elegant blev det inte. Men återigen, detta är ett kajakbygge där jag ska lära mig göra rätt till nästa gång, så det är inget jag sörjer över. (Detta är ren lögn, jag kommer att reta ihjäl mig på det här och andra misstag varje gång jag ser kajaken, men det låter moget och förståndigt att inte låtsas om det.)

 

Efter ytterligare en natt av epoxy-härdning

Dagen efter upptäcker jag att det bildats en hel del luftbubblor. Delvis beror detta förmodligen på oskicklighet, jag lyckades inte trycka tillräckligt hårt med skrapan för att pressa ut all luft.

Men jag misstänker att det är en väderfråga också. Det ska tydligen vara bra att sänka temperaturen i lokalen när man lagt epoxy på glasfibern för att minska just risken för att luftbubblor bildas. Så det gjorde jag. Meeen, vädret slog om inatt så att det blev betydligt varmare, även i bygglokalen, och detta kan ju ha bidragit till problemet. Men förmodligen är det mest jag som klantat mig…

Provar att skära ett snitt tvärs över bubblorna och trycka ut luften. Flera bubblor blir släta och fina, medan andra fjädrar upp igen, mer eller mindre. Och även de som förblir nedtryckta kommer ju att synas såvida jag inte lyckas få in epoxy under dem så att de fäster mot träet och det har jag inte riktigt några grejjor för att lösa så här på rak arm.
Bestämmer mig för att följa devisen ”Jag är inte nöjd men det får duga eftersom det är första kajaken jag bygger” och inte göra någonting åt detta.

 

Bestämmer mig istället för att såga lite ribbor. Har eventuellt inte så det räcker till hela däcket, men egentligen är det mest för att jag vill prova den nya klingan till den sladdlösa cirkelsågen. Har beställt en med färre tänder (16) som jag hoppas ska fungera bättre än den gamla för klyvning.

Går riktigt bra! Blir finare snitt än med stora cirkelsågen, och den är lättare att kontrollera när det gäller att klyva fram så här tunna ribbor. I och med att den är mindre så kommer man lättare åt att se själva snittet och därmed kan man snabbt korrigera om det börjar dra snett. En fördel också att slippa sladden som förr eller senare hakar upp sig någonstans och leder till att sågen wobblar till och gör ett hack.

Enda nackdelen är att batteriet tar slut efter ungefär åtta ribbor. Med tanke på laddningstiden innebär det att jag behöver åtminstone tre batterier att rotera med för att kunna såga ribbor utan att ta ladd-pauser. Har för mig att det finns större batterier också, som rymmer fler amperetimmar.

 

När jag fått lite perspektiv på mina luftblåsor kommer jag på andra tankar. Åtminstone de större, och åtminstone de som sitter synligt i sittbrunnen eller direkt under packluckorna, borde jag väl göra något åt. Om inte annat så för att passa på att öva lite på att hantera blåsor inför kommande byggen där jag kommer att vilja vara betydligt mera noggrann.

Så jag går in och skär loss några bubblor. Tänker att det är lättare att skära bort glaset nu när epoxyn fortfarande är aningen mjuk än att slipa bort det när den härdat helt. Kanterna behöver slipas ändå, men det borde vara betydligt enklare och kleta igen sandpappret betydligt mindre än att slipa bort glasfiber och allt. Vi får se imorron.

 

 

Ännu en dag senare

Sicklar bort kanterna runt blåsorna jag skar bort igår. Därefter slipar jag ner så att det blir så jämnt som möjligt utan skarpa övergångar.

Klipper till en fyrkantig bit glasfiber till varje blåsa som jag tagit bort, 20 stycken. Duttar lite epoxy mitt i hålet, lägger dit lappen och mättar den sedan med epoxy på en pensel.

Lyckas i princip helt undvika den kalabalik med fransande glasfiber som inträffade på utsidan av skrovet. Har nog kommit på några knep verkar det som:

1. Jag hanterar den klippta glasfibern med synnerligen försiktiga silkesvantar, är den fransig redan innan den kommer på plats har jag förlorat redan innan jag börjat.
2. Använder en pensel där jag inte kortat av stråna när det gäller arbete i närheten av klippta glasfiberkanter. Kortare strån ger en styvare pensel som leder till större risk att stöka till glaskanterna.
3. När lappen vätts ut av den epoxy som duttats i hålet i förväg tar jag lite epoxy på penseln och lägg den försiktigt med flatsidan mot glasfibern och låter den vila där några korta sekunder så att epoxyn kan sugas över från penseln och ner i glasfibern.
   (För mycket epoxy i penseln gör att det bildas en pöl av överflödig epoxy som är svår att lyfta bort utan att trassla till glasfibern. För lite epoxy gör att glasfibern inte väts ut, utan riskerar att fastna i penseln.)
   Rullar sedan av penseln istället för att lyfta den, då är risken mindre att den drar ut fibrer från glasfiberkanten.
   Börjar från mitten av lappen så att den till så stor del som möjligt är vätt med epoxy innan jag närmar mig kanterna. Då minskar risken för att penseln lyfter hela lappen med trassel som följd.
4. Drar aldrig penseln över kanten på den klippta glasfibern, då kommer trasslet som ett brev på posten.

Tyvärr tog jag inga illustrativa bilder på detta, eftersom det inte gick så bra förra gången jag jobbade med klippt glasfiber tänkte jag att det inte var mycket att dokumentera. Men med facit i hand, det gick alldeles galant tack vare knepen ovan, hade det ju varit kul om jag haft det på bild.

Nu väntar en natt av härdning igen, sedan får vi se om det går att slutföra detta moment under morgondagen.

 

Morgondagen har inträtt

Ser bra ut, har till och med svårt att hitta alla blåslagningar (blås-lagningar, inte blå-slagningar). Har en precis över en av dekalerna, på bilden till höger syns dekalen men kan du upptäcka glasfiberlappen?

Det mjölkiga längs nederkanten på bilden är hålkälen i slaget, om nån undrar.

Nöjd med att jag blivit bättre på att hantera klippt glasfiber, det bådar gott inför nästa byggprojekt.

Till vänster syns en lagning till. Om detta skulle ha gjorts fint och så osynligt som möjligt borde jag ha slipat mer innan jag lade på lappen, så att underlaget blivit jämnare. Eller snarare så att underlaget haft en grop som glasfiberlappen lagts ner i så att den resulterande ytan blivit jämnare.
Nu ligger såklart lappens kanter lite högre än omgivande skrov till följd av glasfiberns tjocklek, medan det är en liten grop i mitten där jag skurit bort det bubbliga glaset. Detta senare kan man såklart spackla upp i efterhand men det hade nog varit bättre att också lägga en glasfiberbit som precis fyller blås-hålet under själva lappen för att åtminstone bara få en nivåskillnad, den vid ytterkanterna. Detta skulle också minska spacklingsbehovet i efterhand och således bli ett epoxy-moment mindre.

Men nu ska det inte bli fint och osynligt, så jag hoppar över spacklingen helt, sicklar bort lite kanter och överbliven epoxy från glasfiberlapparna och lägger sedan på ett tunt lager epoxy över hela insidan av skrovet.

 

Nu får det vara färdigt med detta moment!
Visserligen ser insidan ut som något man kan tänkas hitta på månens baksida, både på grund av de blåsor jag inte orkat fixa till, lite nästan-veck när jag dubblade glasfibern i sittbrunnen vått-i-vått samt lite epoxy-rinningar som enbart beror på min oförmåga med (kanske låter ”ovana vid” lite mer förhoppningsfullt) detta material.
Men jag har ju bestämt mig för att inte vara för petnoga i detta första bygge eftersom det är ett läro-projekt. Så jag får svälja perfektionismen och nöja mig med att kajaken nog skall gå att använda även om den inte är så snygg på insidan som jag skulle vilja.
Eller kommer de kvarvarande blåsorna att försvaga lamineringen så att kajaken bryts av på mitten när jag sjösätter den?!?! Nu blev jag orolig…

Nä, nu blir det några dagars paus från bygget igen eftersom jag har annat för mig i helgen, sedan är det dags att börja på däcket.

 

Tidsåtgång

Vända kajaken, såga däckslinje, prova lite det ena och det andra: 1 timme
Skrapning/slipning, ta ner innerstävar etc t o m epoxygrundning och spackling av hålkäl: 4 timmar
Glasfiber och epoxy: 3 timmar
Pyssel med blåsor (20 stycken noggrant utvalda): 1 timme

Nästa >>> dagboksanteckning om BP-bygget