Min kajakverkstad

Förberedelser för sammanfogning

<<< Föregående dagboksanteckningen om BP-bygget

Lördag 2019-03-02 – fredag 2019-03-08

När nu däcket är klart är det dags för de mer direkta förberedelserna för att limma ihop det med skrovet.

Inleder dock med en bild på det skräddarsydda kapellet som kom med posten idag. Verkar passa utmärkt! Återstår att se om det är helt tätt också när det hamnar under vattnet.

Köpt från Reed Chillcheater i England, strålande service på det stället och supersnabb leverans. Jag var tidigt ute med min beställning för att inte riskera att stå utan kapell när det är dags för provtur, men det tog bara ett par dagar. De har sittbrunnsmallen för BP sedan tidigare, men jag skickade ändå med en avritning av sarg-konturerna i full skala för säkerhets skull. Listig som en räv som jag är ökar åtminstone chanserna att reklamera då, om det inte passar.

Limmar fast den extra relingsribban. Har inte klämmor/tvingar tillräckligt för att limma allt på en gång, så jag delar upp det i fyra delar. På bilden är det bara tillpassning av råämnena, det krävs väsentligt tätare med inspänning vid den skarpa limningen.

Jag väljer att lämna en bit på ett par decimeter i sittbrunnens främre del utan extra relingsribba eftersom jag vill ha så lite som möjligt som stör tårna här, det känns som att jag vill ta till vara varenda millimeter som finns. Det blir, bedömer jag, ändå tillräckligt med gods kvar här där däcket är välvt jämfört med där däcket är platt och hörnet ska rundas, så jag räknar inte med att detta kommer att ha någon avgörande negativ inverkan på hållfastheten. Just vid sittbrunnshålet vill jag dock ha den extra relingsribban eftersom det är så lite däck kvar på sidorna att det kan behövas förstärkning här.

Innan jag limmar dit den hyvlas relingsribbans undre lång-kant i 45° vinkel för att det inte ska blir två skarpa hörn att svepa glasfibern över, och jag rundar dessutom av hörnet något med ett sandpapper på fri hand för att det ska bli ännu mer oproblematiskt att glasa men det gör jag först här den är limmad på plats.

Här är de främre ribborna fastlimmade med förtjockad epoxy, och den ena av de bakre sitter i spänn.

Gör jack i formspanten för relingsribban så att de kan sitta på plats även när den är monterad.

Minns så här i efterhand inte riktigt vilket problem det var jag försökte lösa med denna tving-konfiguration, men tycker den är ett talande exempel på hur man ibland måste improvisera fram lite till synes halvdana lösningar.

Där däcket är välvt kommer ju insidan av ribban att behöva vara högre än ytterkanten för att sluta tätt, och jag vill därför hellre ha ribban monterad lite för högt än för lågt i utgångsläget så att de sticker upp en bit över relingen för att få marginal att såga av dem på rätt höjd och sedan slutjustera med hyveln.

Använder formspanten som ”mall” för att få rätt vinkel på relingskanten när jag sågar/hyvlar, detta är en av anledningarna till att jag ville kunna återmontera spanten efter det att jag limmat dit ribban.

Laminerar en glasfiberremsa över ribban och ett par centimeter ner på skrovets insida så att ribban sitter ordentligt. Fasningen och rundningen av ribbans underkant gjorde detta helt problemfritt.

Där däcket är platt behövs inte formspanten för att få rätt vinkel, det går lättare att kolla med hjälp av en stålskala över båda relingarna.

Höjden ges redan av den sedan tidigare justerade relingskanten, men jag syftar ändå längs relingen på kors och tvärs för att vara säker på att det inte smugit sig in några konstiga kurvor i relingslinjen, för nu är sista möjligheten att korrigera detta.

Tid att passa till några skott ur 10 mm PU-skiva.

Har bestämt mig för att ha ett skott i varje ände, på samma plats som näst yttersta formspanten, för att inte mindre packningsdetaljer skall kila fast sig ute i stävarna.

Dessutom ett skott omedelbart framför fotstödet och ett precis bakom sittbrunnen såklart.

De små skotten i stävarna grovformar jag genom att rita av motsvarande formspant eftersom de ska sitta på samma ställe.

Eller ska ock ska. Eftersom det inte spelar någon avgörande roll exakt var de sitter väljer jag att placera dem vid ett formspant för att kunna utgå från den formen.

Finjusterar därefter med sandpapper på en slipkloss tills jag är nöjd.

En liten parentes angående en fix idé jag fått i anslutning till skotten i stävarna:
Av någon anledning har jag sett framför mig att jag ska fylla utrymmet bakom skotten i stävarna med sprut-skum. Kan inte riktigt förklara varför detta känns som en vettig lösning, men lite för att ”stabilisera” stävarna, ett slags end-pour-light, och lite för att det inte ska komma in vatten i detta utrymme om nu skotten skulle läcka.
Nu är ju stävarna den plats där det finns mest limyta i förhållande till däcks- och skrovyta, så någon ytterligare stabilisering lär ju inte behövas just här av alla ställen. Och som end-pour betraktat lär ju inte fogskum rosa marknaden.
Och om det tränger in vatten lär det ju inte vara så mycket och det lilla kan förmodligen lika gärna leta sig in även om jag fyllt utrymmet med skum.
Mot skumfyllning talar att man inte vill ha onödig vikt i stävarna så jag försöker övertyga mig själv om att skummet är en helt onödig sak som lika gärna kan vara en dålig som en möjligtvis bra grej.
Förnuftet segrar över hjärnspökena, jag hoppar över skummet även om det hade känts bra.

De båda större skotten passar inte exakt med något formspant, men tillräckligt nära för att utgå från närmast större spant och skära till en ungefärlig form och sedan fortsätta med sandpapper och lite olika mät-trix.

Avser silicona fast skotten. Sikaflex hade förmodligen varit ett bättre alternativ men nu blev det silicon. Har slipat en liten fas på skottens kanter för att siliconet skall kunna komma in en aning mellan skott och skrov och inte bara hamna som en hålkäl i vinkeln mellan dem.

För att inte kladda bredvid fogen använder jag maskeringstejp.

Jo just det, jag laminerar glasfiber på båda sidor av alla skott innan jag monterar dit dem, Björn rekommenderar det i byggbeskrivningen och jag fick även det rådet från skumleverantören, förmodligen för att detta skum inte har någon större slaghållfasthet. Är lite misstänksam mot detta eftersom jag anar att epoxyn inte bondar helt 100 med skummet, men jag gör som jag blivit rekommenderad och utgår från att det blir bra nog.

Alla skotten redo för fixering.

Siliconande. Är noga med att trycka in silicon i fasen för att skotten skall sitta ordentligt fast.

På en del ställen blir det ganska snyggt redan från sprutan, bilden till vänster är från baksidan av det lilla skottet i akterstäven där det aldrig kommer att synas dagsljus igen så jag brydde mig inte om att skydda omgivningen med maskeringstejp.

Men eftersom det är en hel del vinklar och vrår och man behöver vända och vrida på siliconpistolen blir det inte lika fint på alla ställen, så jag är nöjd med att ha använt maskeringstejp som kladd-skydd på de mer synliga ställena.

Fingrarna är bästa verktyget för att jämna till siliconsträngen till en rimligt snygg hålkäl tycker jag.

När det gäller hålkälar i förtjockad epoxy däremot brukar jag hellre vilja använda någon form av verktyg. Eftersom epoxyn inte är lika ”seg” som siliconet är det svårt att inte dra bort för mycket epoxy från spacklingen när man använder fingrarna, exempelvis ett veck på handsken kan gräva med sig ganska mycket epoxy,medan siliconet däremot håller formen tillräckligt för att istället släta ut vecket.

Så här slabbigt ser det ut efter det, tack för att maskeringstejpen har uppfunnits.

Tejpen måste dras bort tämligen omedelbart, vänta inte tills siliconet stelnat.

Efteråt blir det ganska fint om jag får säga det själv.

Nu åker formspanten ut för sista gången, tippen nästa.

Jag har nämligen ersatt dem med tunna läkt som är lättare att få ut när däcket är limmat på plats. Även om inte skrovet drar ihop sig särskilt mycket torde det bli väsentligt lättare att passa ihop med däcket om det har exakt rätt form.

De nu monterade skotten hjälper såklart till, men de behöver kompletteras eftersom det är tämligen långt emellan dem. Provar med däcket på plats och justerar läkten så att skrov och däck stämmer överens.

Kontrollerar då även att det går att nå alla läkten med handen från sittbrunnen eller någon av hålen för packluckorna, vill ju kunna få ut dem på ett enkelt sätt när däcket väl är fastlimmat.

Fotstödet och skottet sett från sittbrunnen.

Det som återstår innan däcket och skrovet limmas ihop är att justera passningen dem emellan.

Lägg ihop, kontrollera, markerar var det behöver slipas/filas, slipa, lägg ihop, kontrollera…

För att kolla passningen invändigt, både mot relingen och ovansidan på skotten, använder jag min pensionerade rakspegel.

Fästena för däckslinorna är de ställen det behövs mest justering, den förtjockning av glasfiber och epoxy som byggts upp runt fästena går ut i relingsskarven för de fästen som sitter nära relingen.

Eftersom jag ska täckmåla kajaken gör det inget att de blir synliga på utsidan och därför är det enklare att fila/slipa ett urtag i relingen för beslagen istället för att slipa ner beslagen så att de passar till den raka relingen. Om jag skulle ha haft en trären kajak hade detta blivit fult, och jag hade då förmodligen redan när jag byggde beslagen sett till så att de inte gick så långt ut mot däckets kant.

När tillpassningen är klar är det klart för att limma ihop däck och skrov nu. Återkommer om detta i ett separat inlägg.

Tidsåtgång

Inte en aning, återkommer med en okvalificerad gissning…

Gissning: 10 timmar

Nästa >>> dagboksanteckning om BP-bygget

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *