Min kajakverkstad

Sommarsemestern 2019

Söndag 2019-07-21 – Lördag 2019-08-10

Det här var tänkt som en rekordsemester. Först en veckas ren ledighet i stugan med massor av paddling. Omedelbart därefter två veckors jobb som instruktör på en kurs vid Marinbasen i Karlskrona, fortfarande boendes i sommarstugan, med ett inte alltför intensivt tjänstgörings-schema som ger gott om tillfällen till kortare turer och inte minst så gott som dagliga möjligheter till kortare teknik- och rollträningspass.

Så här mycket och länge har vi inte varit i stugan sedan det sena sjuttio- och tidiga åttiotalet när en stor del av semestrarna och ungefär hälften av helgerna under sommarhalvåret tillbringades här.

Så här lovande såg det ut första dagen. Pärlan och min Dagger Stratos på plats, liksom Touryaken. Och fint sommarväder.
Foto: Jennie Sjöholm

Men…

… du har säkert redan läst mellan raderna att det inte riktigt blev så, tyvärr.

Först visade det sig att elevernas inryckningen till kursen skedde några dagar tidigare än vad som framkommit i planeringen, och drar man bort några dagar från en veckas semester blir det inte särskilt många dagar kvar. Efter de sedvanliga kortare uppvärmningsturerna i kajakerna var de ograverade semesterdagarna redan förbrukade, innan vi ens kommit igång att paddla på allvar.

Sedan konstaterades även att det var lite tunt med instruktörer på kursen, och dessutom saknades viss kompetens/behörighet i tillräcklig omfattning, vilket ledde till att det inte alls blev så mycket luft i schemat som var tänkt. Istället blev de flesta arbetsdagarna av modellen 06:30-22.30 för att täcka upp luckorna på instruktörssidan. Endast någon enstaka förmiddag och kväll blev över till paddling, och med den oförutsett intensiva tjänstgöringen var energin inte direkt på topp vid dessa tillfällen heller.

Det blev således inte en enda långtur med lunch, eller ens med fika, under hela vistelsen i stugan! Enbart kortare turer på max två timmar. Argh!

Här studeras arbets-schemat en kväll efter tjänstens slut, för att försöka hitta och utnyttja det fåtal luckor som stod att finna.
Foto: Jennie Sjöholm

Instruktörsläget på kursen var till och med så pass ansträngt att Mimmi, som egentligen hade semester från sin anställning på F7, fick rycka in som biträdande instruktör. Som tur var hade hon både lust till det och uniformen med sig hem.

Verkar inte som att hon misstyckte egentligen, och hennes närvaro uppskattades av eleverna som även de hade förstått att vissa övningsmoment inte hade gått att genomföra ens rimligt effektivt utan förstärkning på instruktörssidan.

Dessutom är det bra att ha instruktörer av båda könen även i övningarna i strid för att inte ge det felaktiga intrycket att det bara är karlar som kan klara av att utbilda inom detta område. Mimmi ger också en förebild som de kvinnliga eleverna förmodligen kan identifiera sig bättre med.

Foto: Jennie Sjöholm

Men lite paddlat blev det trots allt, om än inte lika mycket och lika väldokumenterat i bilder som jag hade hoppats på. Så här i eftertankens kranka blekhet inser jag såklart också att jag varit mer än lovligt naiv när jag såg fram emot orealistiskt många och långa luckor av ledighet under tjänstgöringen.


Första uppvärmningsturen

I med Pärlan. Har inte blivit så mycket paddlande alls de senaste veckorna, som brukligt är har det varit en hel del jobbrelaterade uppgifter som förväntas färdigställas innan semestern inträder.
Foto: Jennie Sjöholm
Foto: Jennie Sjöholm

Mimmi provar Pärlan

Mimmi måste såklart prova Pärlan, hon har tillräckligt långa ben för att hjälpligt nå fram till det fasta fotstödet och har en naturlig balans från ridning och voltige som borde göra detta företag rimligt.

Lite assistans vid uppsittningen kan dock behövas.
Foto: Jennie Sjöholm

Till min stora stolthet och minst lika stora avundsjuka förtrytelse visar det sig att hon inte alls uppvisar samma initiala instabilitet som jag gjorde första gången i Pärlan. Hrmpf.

Jag kom snabbt i Daggern för att vara nära till hands om något skulle hända, men det visade sig vara helt obefogade farhågor.
Foto: Jennie Sjöholm

Det var väl snarare premiären med grönlandspaddel som gör henne lite konfunderad, men efter några korta instruktioner och ett par minuters experimenterande ser det ut som att hon aldrig gjort annat än att paddla grönlandskajak med en sticka till paddel.

En kortare tur i omedelbar anslutning till stugan var allt som behövdes för att Mimmi inte längre skulle vara särskilt imponerad av min nya kajak.
Foto: Jennie Sjöholm

Fler korta turer

Nedan följer några bilder från de få och korta turer vi fick ihop under semestern. Blandar friskt eftersom ingen av dessa utflykter var spännande nog för att beskrivas i ett separat avsnitt. Vill mest bara protokollföra bildbevis på att vi faktiskt paddlade åtminstone lite under dessa veckor om nu någon av mina besvikna paddelkompisar skulle hävda motsatsen.

Färgsticket är som hämtat ur en reklam för Pripps Blå, men det gör sig ganska bra även utan pilsner.
Foto: Jennie Sjöholm
Jag och Pärlan.
Foto: Jennie Sjöholm
Jag och Pärlan igen.
Foto: Jennie Sjöholm
Passage under bron mellan Senoren och Sturkö. Eller egentligen mellan Knarrholmen och Västra Skällön, men de senare är små öar som endast lokalbefolkningen känner till och som är i det närmaste sammanväxta med sina större grannar.
Foto: Jennie Sjöholm
Selfie på syster medan jag är förpassad till dekorativ bakgrund. Jag känner mig kränkt och objektifierad!
Foto: Jennie Sjöholm
Jag och Pärlan igen igen.
Vaddå, det är faktiskt min blogg, jag är väl med på så många bilder jag vill?!
Och nej, det är inte en spegelvänd kopia av bilden högre upp på sidan, det är en helt annan bild. Faktiskt.
Foto: Jennie Sjöholm
Triss i paddling. Mimmi tycker inte längre att det är så roligt med slätvattenpaddling, hon vill ha lite mer äventyr och efterlyste vind och vågor. Jag föreslog att hon ska prova på forspaddling om tillfälle uppstår.
Foto: Jennie Sjöholm
Foto: Jennie Sjöholm

En dimmig morgon

Detta var en av det fåtal mornar då jag började jobba först en bit in på förmiddagen och således hade tid med en-och-en-halv timmes paddling innan det var dags att inställa sig. Ingen annan var vaken så det blev en solotur.

Lite rått i luften på grund av den tidiga timmen och dimman. Tog på mig tuiliqen, även om det egentligen inte behövdes så blev det inte heller ohemult varmt. Den anlände från Chillcheaters alldeles inför semestern och jag vill ju så klart prova den. Riktigt bekväm och följsam i rörelserna!

Sjöfågel på en sten mitt ute i vattnet. Med lite bättre kamera, eller målad i akvarell, kunde detta ha blivit en riktigt bra bild.
Inte helt enkelt att navigera och hitta rätt i denna soppa. Eftersom jag inte fick med mig vare sig karta eller kompass hoppade jag från ö till ö utan att tappa strandlinjerna ur sikte och höll mig runt de närmaste öarna där konturerna är väl kända.
En udde speglar sig.
En annan udde speglar sig, denna även med några kor och kalvar. De betar, tillsammans med ett trettiotal får, i naturreservatet som gränsar till sommarstugans tomt.
Det i familjen benämnda Måseskär alldeles utanför sommarstugans strand, i morgonsol och dis.
Ett annat skär, nån annan stans, var kommer jag inte ihåg.

En kvällspaddling hann vi också med

En bild på mig och Pärlan med Karlskronas skyline i horisonten.
Foto: Jennie Sjöholm
Och en på Jennie med samma horisontlinje fast här lutar den åt andra hållet.
Bildkvalitén är inte den bästa, min Nikon Coolpix har lite svårt med både ljusmätning och skärpa ibland. Men då och då slår den mig med häpnad, dock inte vid detta tillfälle.

Och även några självräddningsövningar

Jennie har införskaffat en våtdräkt för vattenlek och räddningsövningar, hon räknar inte med att alla somrar ska erbjuda lika konstant höga vattentemperaturer som förra årets. Dessutom har vi installerat särskilda paddelfästen på akterdäck eftersom hon med sin ringa längd har svårt att ta sig upp i kajaken för egen maskin om den inte håller emot ordentligt.

Man kan nästan se redan här att det är bad på gång, hållningen är aningen stel och minen sammanbiten långt innan den planerade kapsejsningen ska ske.
Tyvärr visade det sig att de för ändamålet speciellt inköpta paddelfästena var tämligen, för att inte säga fullständigt, värdelösa. Kardborren släpper och paddeln lossnar så fort hon ens tittar på den, det hela går väsentligt sämre än att i all enkelhet sticka in paddeln under de fasta däckslinorna. Hoppas hon reklamerar dem.

Sista kvällen – nattpaddling

Efter det att kursen på Marinbasen avslutats och eleverna åkt hem på fredagseftermiddagen stannade jag kvar i stugan till på lördagen eftersom jag inte iddes packa ihop allt och köra hem samma kväll.

Istället passade jag på att ge mig ut ett par timmar i skymningen medan den övergick i tidig natt. Var väl mer för att testa min lanterna snarare än att jag egentligen hade energi för en paddeltur, men det var också en välbehövligt återställande avslutning efter två intensiva arbetsveckor.

Fäste lanternan genom att sätta magnetfästet under aktra packluckan, magneten orkade inte hålla fast tillräckligt genom trä-däcket.
Det visade sig vara aningen långt att sträcka sig dit från sittbrunnen, det gick bra att tända lampan men att lyckas trycka rätt antal gånger på knappen för att bläddra fram önskad ljuskonfiguration var svårt. Blinkande ljus är ju exempelvis inte tillåtet som lanterna, oklart varför den funktionen överhuvudtaget finns.
Inför nästa nattpaddling bör jag nog istället montera magnetfästet utanpå akterdäck närmare sittbrunnen. Vore ju ännu lättare att hantera lampan om den monteras för om sittbrunnen, men att ha ett bländande ljus rakt i ögonen verkar vara en mindre bra idé.

På lördag morgon medan det fortfarande regnar för mycket för att det skall vara praktiskt att lasta släpet passar jag på att ta ett kort roll-pass eftersom jag bara hunnit med några enstaka rollar tidigare under dessa veckor. Det går riktigt bra, nyckeln var att få rätt vinkel på paddelbladet som Björn påpekade under Läckö Kajakträff enligt tidigare inlägg.

Intressant milstolpe är också att detta är första gången jag rollat i lite mer vind och vågor. Inget dramatiskt men ändå ett litet steg ut ur bekvämlighetszonen. Vållade inga bekymmer, skönt att veta, förutom att jag vid ett tillfälle fick mer fart än förväntat av vågen och fortsatte tippa över i en roll till.

Första gången tuiliqen får bekänna färg också, känns mycket ledigare och bekvämare än torrdräkt och inte alls lika dramatiskt som att bli genomblöt i T-shirt. Och att slippa en drypande flytväst är ju bekvämt både under och efter paddlingen. Jag älskar tuiliqen redan, trots att jag använt den mikroskopiskt lite. Rann ner lite vatten längs bröstet, men det är ju inte så konstigt att det läcker lite via skägget. Får experimentera vidare för att utröna om det är bäst att dra in huvans underkant bakom skägget eller lägga den utanpå skägget.

Jaha, sammanfattningsvis en viss semesterbesvikelse i förhållande till förväntningarna, men ändå ett rimligt värdigt avslut.


Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *