Min kajakverkstad

Ribbor del 2: Skrovets botten

<<< Föregående dagboksanteckningen om BP-bygget

Fredag 2018-08-24 till söndag 2018-09-02

 

Jag förvarnade om en listig-som-en-vessla plan i slutet av föregående inlägg. Den kändes listigare då än vad den gör när jag försöker beskriva den i ord idag. Inte mycket till plan alls egentligen.

Eftersom min tanke är att nästa kajakbygge skall bli fernissad så att trä-ribbningen syns vill jag passa på redan denna gång att utforska lite olika sätt att tänka vad gäller ribborna. Vill undvika misslyckade experiment nästa gång.

Alltså avser jag prova lite olika varianter för att se hur det blir, inställd på att eftersom kajaken skall målas kan det mesta döljas med spackel. Dels gäller detta hur jag kommer förbi det skarpa slaget på Black Pearl, det utgörs ju inte av en rundning i skrovet utan av en skarp vinkel, dels behöver jag hitta känslan för hur ribborna kan böjas och vridas på olika sätt utan att detta resulterar i ett stort spacklings-behov med åtföljande fulhet.

 

Mina tankar inför detta moment

Tänker att jag behöver en plan för hur jag ska lösa ribbningen i slagen. Som jag ser det kan jag antingen

 

låta sidans sista ribba gå upp förbi yttersta bottenribban som till höger,

 

 

eller tvärt om låta yttersta bottenribban gå ut över sista sido-ribban som till vänster.

 

 

 

För att prova båda kommer jag att göra på ena sättet i styrbords-slaget och andra sättet om babord.

Utöver detta ska jag prova lite olika dragningar av ribborna i botten i syfte att lära mig vad som fungerar och inte fungerar när det gäller att vrida samtidigt som det behöver böjas i flera dimensioner.

Begränsningen i ovanstående utbildningsplan är att Black Pearl har skarpa slag, medan många andra kajaker har rundare slag. Följaktligen kanske mina erfarenheter från Black Pearl inte kommer att vara helt relevanta när det kommer till nästa bygge. Tänker just nu att det kan bli en Jack, och den är väl ganska rund i slagen har jag för mig.

Nåväl, alltid lär jag mig väl något på kuppen…

 

Spoiler alert: Problemen var lite annorlunda än jag tänkt mig, och jag är inte särskilt nöjd med slutresultatet. Men det duger, denna kajak skall målas och ribbningen är mest till för att ha något att lägga glasfibern över. Fast det retar mig att det inte blev så snitsigt som jag föreställt mig.

 

Men först: Min inspirationsbild på väggen i verkstan.

 

Mina tankar efter genomförandet av detta moment

Det visade sig att slagen i sig inte var något större problem, det fungerade lika bra att låta bottenribban gå ut över sidoribban som att låta sidoribban gå upp förbi bottenribban.

Vilket man väljer tycker jag beror främst på var slag-vinkeln hamnar i förhållande till sista sidoribban:

  1. Sidoribban måste klyvas på längden för att passa. Om det är en smal del av ribban som blir kvar efter klyvningen blir den ömtålig och ohanterlig, bättre då att låta den gå upp utanför bottenribban så blir den 5mm bredare (bottenribbans tjocklek).
  2. Om översta sidoribban inte riktigt når upp till översidan av bottenribban kan man frestas att låta det vara så eftersom slaget ändå skall rundas och då försvinner problemet. Men dels föredrar jag att utgå från tydliga hörn och vinklar när det ska rundas, annars är risken stor att man tappar kontrollen över rundningen, dels är risken stor att man missbedömer huruvida rundningen kommer att vara tillräckligt stor för att dölja genvägen, så att man till slut står där med en alltför stor rundning eller behöver spackla i onödan. Så i detta fall tycker jag att man bör låta bottenribban gå ut över sidoribban oavsett hur lite som fattas.

    2: Om sidoribban inte når förbi bottenribban blir det svårare att få till en kontrollerad rundning och det är också svårt att bedöma om det finns tillräckligt material innan man börjar runda och efteråt är det för sent.
1: Om det bara blir en smal remsa kvar blir den svår att hålla på plats och ömtålig att hantera. Därför kände jag mig tvungen att limma den, jag hade ju bestämt mig för att prova detta sätt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här följer några bilder från arbetet med ena slaget, där jag först bearbetar ner översta sido-ribban till rätt dimensioner och sedan kommer att lägga yttersta botten-ribban ut över sidoribban.

Eftersom det på sina ställen utefter kajakens längd inte kommer att bli mycket bredd kvar av översta sido-ribban limmar jag fast den med vattenfast vit-lim i ribban under. Annars är jag rädd att den inte kommer att sitta stadigt nog när jag arbetar ner den till rätt bredd.

Funderar på om det hade varit smartare att montera sista sido-ribban tidigare och istället klyva någon av ribborna nedanför. Då skulle översta ribban kunna monteras i full bredd vilket kanske skulle göra slagen stadigare. Men det är svårare att passa in en kluven ribba mellan två andra än att bearbeta den fria övre kanten på översta sido-ribban, så jag tror inte att det skulle vara att föredra.

 

Jag för över höjden på formspantens överkanter till utsidan av ribban och förbinder sedan dessa punkter med raka streck mellan spanten.

 

 

 

 

Därefter sågar jag med en tunn japan-såg längs linjen. Lämnar dock någon millimeter ner till spanten för att kunna hyvla det sista, vilket ger bättre precision och snyggare snitt. Notera att jag lutar sågen. Främsta anledningen till detta är att jag inte vill såga i spanten av misstag, men kanten på ribban ska ju också luta för att följa botten-linjen på formspanten så genom att såga lite snett blir det också mindre att hyvla.

 

 

Slutligen går jag loss med hyveln för att finjustera. Vinkeln varierar utefter kajakens längd, använd formspantens överkant som ”mall”.

Syfta längs kajaken för att se att linjen blir rätt. Det blir gärna så att man hyvlar tills det blir rätt just vid spanten eftersom de ger en tydlig markering för både höjd och vinkel, men att man mellan spanten hyvlar lite mindre så att slaglinjen blir vågig.

 

Använd något rakt, kanten på hyveln exempelvis, för att kontrollera höjd och vinkel mot formspanten. Om översta sidoribban sticker upp lite över formspanten kommer den att lyfta upp den yttersta bottenribbans ytterkant så att den inte ligger plant mot formspantet, vilket gör att kajakens bottenprofil blir felaktig, eller att man måste slipa mer.

 

Här nånstans börjar det dyka upp problem, varför jag fortsättningsvis glömt bort att fotografera. (Egentligen struntade jag i det eftersom jag inte vill visa upp mina småkorkade ansträngningar.)

Men jag gör tvärtom på andra slaget för att prova den varianten:
Lägger först yttersta bottenribban och hyvlar till kanten så att den går jämnt med och i rätt vinkel mot sidan på spantmallarna. Därefter monterar jag översta sidoribban som då går upp utanpå bottenribban. När den är häftad sågar jag av den längs med bottenribban och hyvlar till den lite grovt. Finjusteringen får vänta tills skrovet är limmat.

 

Oavsett vilket av de två ovanstående alternativen man väljer för slagen så kommer det ju, om man inte har en väldig tur med måtten mellan reling och slag, att bli en smalare ribba någonstans. På en fernissad kajak kan det ju bli estetiskt mindre tilltalande. För att undvika detta får man i så fall räkna i förväg på måtten och anpassa alla ribbornas bredd så att allt som ska bort inte drabbar en enskild ribba utan fördelas jämnt över alla. Och dessutom tänka på att avståndet mellan slag och reling inte är lika stort utefter hela kajakens längd, så det kommer förmodligen inte att bli perfekt överallt hur man än gör. Blir en hel del extra jobb, men ska det bli fint så finns nog ingen annan möjlighet.

 

Så till problemen:

Midskepps fungerar det utmärkt att ordna slaget på detta vis…

Eftersom det gått så enkelt att ribba hittills har jag inte riktigt förutsett svårigheterna som uppkommer ut mot stävarna. Att låta översta sidoribban gå upp utanpå yttersta bottenribban, eller tvärt om, är en utmärkt lösning för kajekens mitt-del där vinkeln mellan sida och botten är någorlunda rät.

 

 

 

 

 

…men ut mot ändskeppen gör vinkeln att det hela blir knepigare.

Men ut mot stävarna, de 2-3 yttersta spanten, blir det problem i och med att vinkeln mellan sida och botten blir mycket öppnare.

Om man fortsätter principen med en-ribba-över-den-andra, som fungerar bra i mitt-partiet, ut i de öppnare vinklarna mot stävarna kommer ribborna snarare att hamna i dubbla lager än att skapa det avsedda slag-hörnet.

Härute vill man snarare ha ribborna kant-i-kant som på skrovets mer plana ytor. Men jag lyckas inte hitta något rimligt sätt att skapa en vettig övergång mellan kant-i-kant och ena-över-den andra, vilket resulterar i lite olika lösningar på olika ställen varav ingen blir riktigt till belåtenhet.

 

I och för sig är det väl inget större problem att ribborna hamnar som i figuren ovan till höger. Det är ju bara att hyvla/slipa till rätt form. Men jag tror att det kan bli knepigt. Den dubbla ribban gör det svårt att se den underliggande formen som anges av formspanten och risken känns överhängande att den framslipade formen inte blir som tänkt.

Ribban vrider sig ju dessutom successivt mellan stäven och de yttersta spanten, vilket gör det svårt och tidsödande att få till rätt form på ribban under för att de ska ansluta till varandra på ett noggrant sätt.

Och i praktiken är det svårt, för mig omöjligt, att vrida till ribban. Det är ju den första bottenribban, som midskepps ligger i princip horisontellt och dessutom är böjd i horisontalplanet för att följa slag-linjen, som på en ganska kort sträcka ska bändas runt så att den blir vertikal i stävarna. Och det är ganska mycket begärt.

Noterade att det var lite enklare att få till det i aktern än i fören. Antingen hade jag mer tur där, eller så är linjerna lite snällare.

 

Nu pratar vi inte mer om det. Om jag skulle göra om det hela en gång till skulle jag nog göra ungefär så här:

Strippa sidan tills det är dags för den översta sido-ribban. Då återstår en eller två ribbor tills stävarna är fyllda hela vägen upp till kölribban. Med lite tur har man då kommit upp till slaget på de två spanten närmast stävarna.

Börja därefter från kölen och ribba neråt. Första ribborna går rakt fram (bak) och avslutas i stäven. Därefter kommer ribborna att avslutas kant-i-kant mot långsidan av den översta sidoribban som sitter på plats sedan tidigare.

Fortsätt ribba från kölen tills ribbningen kommit in någonstans vid spant 2-3. Då torde slag-vinkeln vara sådan att det passar bättre med varianten en-ribba-över-den-andra, det vill säga tillpassa och montera den översta sidoribban och den yttersta bottenribban enligt någon av de metoder jag använt och hjälpligt beskrivit ovan.

Observera att detta är vad jag tror att jag skulle göra om jag provar igen. Jag har inte testat detta och vet inte om det fungerar! Och hur övergången mellan kant-i-kant och ena-över-den-andra skall lösas vet jag inte, men jag anar att det blir enklare på detta vis, på något vis.

 

Lärdomar

Största lärdomen är nog att det gäller att ha en strategi för hur ribborna skall dras, beroende på kajakens form. Försök förutse var de svåra övergångarna kommer att uppstå. Prova med några halvlånga ribbor, häfta fast dem tillfälligt på kritiska ställen för att prova olika svepningar och se hur det blir. Tänk inte bara på hur en enstaka ribba kan svepas på plats, problemet verkar främst uppstå där den skall möta andra ribbor. Hur ska den fogas till föregående ribba? Och nästa ribba? Fungerar vinklarna?

En orsak till att jag inte riktigt såg problemen förrän jag var mitt i dem är förmodligen att de bilder och beskrivningar jag tittat på har visat mer rundade kajaker, vilket var det jag såg framför mig när jag började ribba. De problem som uppstod hade att göra med de skarpa slagen, och jag hade inte ens reflekterat över vad detta kunde innebära i jämförelse med rundare slag. Min målbild var så att säga felkalibrerad.

En annan erfarenhet är att kontrollera varje ribba innan den monteras. Det är tråkigt att upptäcka när den är halvmonterad att det sitter en vresig knast (kvisthål) mitt i tillpassnings-zonen i andra änden som gör att det blir svårt att såga och att ribban sedan bryts av när man hyvlar.

En annan åtgärd i ribb-logistiken som jag tänker vidta nästa gång är att sortera ribborna efter sågningen. Ribbor som kan användas i hel längd hamnar i en hög. Ribbor med knastar som kommer att göra att ribban går av eller inte böjs jämnt bryts eller sågas av vid knastarna och sorteras i en annan hög, eventuellt flera efter olika längder. På så vis slipper man bläddra igenom hela bunten med ribb varje gång man ska ha en ny ribba och vill hitta en som passar så bra som möjligt i längd för att slippa onödigt svinn.

Ytterligare en tanke om ribborna: Den sågade ytan på brädorna, som ju blir ena kanten på ribborna, visar sig vara lite ”luddig”. Detta gör att det här och var blir lite glipor mellan de monterade ribborna, eftersom ena sidan på brädan inte var tillräckligt slät från början. Om/när jag ska bygga en fernissad kajak skall jag köpa 22mm brädor och be brädgården hyvla ner dem till 18-20mm tjocklek, så blir jag av med den ojämna sågade sidan och får ribbor som sluter tätt mot varandra.

 

Några bilder på slutresultatet

Känns inte som något att fernissa, men det var ju heller inte meningen.

Eftersom jag missbedömt övergången från botten till stäv lite fel när jag fasade innerstävarna har bottenribborna vresat isär sig så att det är en springa mellan dem sista biten ut mot stäven. Funderade på att limma dit en bit trä, men tror att det är lättare att fylla återstående spricka med epoxi när jag hyvlat ner inför montering av ytterstävarna.

 

 

 

 

Aktern. Ville inte ta bilden närmare än så här, så syns inte mitt taffliga hantverk alltför mycket…
Fören. Linjerna ser lite mysko ut, men det är bara fotovinkeln. Tror jag.
Det här är höger sida…
…det här är mitt fram… (bak egentligen, men så sa dom inte i stereoinställningen)
Det här är vänster sida.
Akterstäven.

Tidsåtgång

Har inte riktigt koll på detta eftersom jag hållit på korta stunder då och då under senaste veckan (semestern är ju slut). Men jag bedömer att jag hållit på åtminstone 12 timmar med detta. Känns ju helt orimligt, men förhoppningsvis har jag lärt mig en del. Mycket funderande har det varit…

Nästa >>> dagboksanteckning om BP-bygget

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *