Min kajakverkstad

En mellan-akt

Tisdag 2019-06-18: En knäpp på näsan

Var ute på Gyllebosjön idag, hade en stund över och solen sken. Första Pärlan-paddlingen sedan jungfru-helgen. Fenomenalt fiasko! Kajaker är väldigt lika hästar så till vida att de omedelbart talar om för en när man har fel attityd.

Så här fint var det innan allt gick åt skogen.

Stursk efter Kristihimmelsfärdshelgens fenomenala framgångar under premiärpaddlingen med Pärlan, se tidigare inlägg, är jag på tok för nonchalant inför dagens övningar. Jag går in med inställningen att det bara är att ställa in skorna och hämta ut vinsten. Det gick som för Tre Kronor i hockey-VM.

Eftersom rollandet gick över all förväntan förra gången skulle jag idag bara bekräfta att ”nu kan jag rolla på riktigt”, och som en ren formsak verifiera att det går lika bra på vänster sida. Och kanske göra några fler butterfly-rollar också, bara för att stila. Vill ju vara i god form nästa helg när jag ska upp till Läckö kajakträff och få träna för Björn Thomasson i egen hög person.

Visst, det går att rolla på högersidan. Men det känns inte rätt. Gräver ner paddelbladet å det grövsta istället för att svepa det i ytan. Krummar ihop mig som en ostbåge. Håller på att slå över åt andra sidan när jag kommer upp. Får vatten i näsan trots näsklämma. Det är en sån dag. Skit.

Vänster-roll? Inte ens nära.
Butterfly? Dröm vidare.
Högmod? Leder till fall.

Dessutom läcker kapellet. Och de nya neoprenskorna, utan gummiöverdrag, är tunnare än de gamla så jag får sträcka ut lite fööör mycket för att nå fram till fotstödet och får inget ordentligt spjärn, åtminstone inte om jag vill ha knäkontakt samtidigt. Har sedan tidigare skurit till några liggunderlagsbitar att ha som mellanlägg på fotstödet för denna situation, men dessa har jag såklart inte med mig. Inte mycket som är bra idag. Ingenting faktiskt.

Hrmpf! Lägger ner redan efter 20 minuter, är inte alls på rätt våglängd för att räta upp detta. Lastar, kör förbi bageriet, köper kanelbullar, åker hem, kokar kaffe, surar en stund.
Sen är jag i full gång med att planera för hur det ska gå bättre nästa gång. Det är inte mycket som inte löser sig med en fika!


För övrigt håller jag på att sälja min Marlin. Har ledsnat på roderpaddling och det verkar dumt på alla sätt att ha en kajak liggandes som jag aldrig längre använder. Ska leverera den till köparen i Jönköping på väg upp till Läckö kajakträff nästa helg, bra tajming, det hade blivit lite långt och dyrt att få dit den annars.

Generationsväxlling i kajakförrådet. Black Pearl in, Marlin ut.
Ser ut som att Pärlan behöver växa till sig lite. När hon blir stor ska hon också bli hangarfartyg.

Söndag 2019-06-23: Tillbaks till grunderna

Efter debaclet i Gyllebosjön i tisdags är jag tillbaks på samma ställe med nya krafter efter några dagars jobb-resa till Finland.

Hade varken med mig den vattentäta kameran eller fodralet till mobilen, så det blir inga bilder från vattnet idag heller.
Är ändå inte särskilt imponerad av sittbrunns-bilder med en kajak-för i förgrunden och nån avlägsen naturscen i bakgrunden, men det är ju inte så lätt att ta något annat från en kajak.

Tänker inte ens försöka rolla idag, ska istället fokusera på själva grundpaddlingen. Kantning och aktra styrtag som jag konstaterat behöver nyanseras bättre i Pärlan jämfört med andra stadigare kajaker.

Noterar att det ibland inträder nån slags mental spärr, det går inte att kanta även om jag försöker, kroppen lyder inte. Måste vara en instinktiv självbevarelsedrift som slår till. Vid normal paddling går det oftast bra, men vid sidoförflyttning och helomvändning med sveptag vägrar min lekamen konsekvent att utföra kantning. Märklig känsla. Det kommer sig nog.

Styrtagen börjar bli mer ändamålsenliga, hittar rätt fortare. Är dock inte säker på hur mycket jag ska använda paddelns vinkel i förhållande till kajakens långskeppslinje som styrning, och hur mycket jag ska använda rotation av paddeln runt dess egen längdaxel för att vinkla bladet i förhållande till lodlinjen. Verkar bli mer sladd och därmed broms med det förstnämnda även om det är mer intuitivt, bör nog experimentera mer med det sistnämnda. Och sedan hitta en väl avvägd balans mellan dem.

Vid styrning från paddeln med akterligt styrtag skär det lätt lite fel när paddeln ska upp ur vattnet, blir en liten tipp-tendens som skulle kunna vara förödande under svårare förhållanden. Får se om jag ges möjlighet att få lite tips om styrtag från Björn på Läckö till helgen…

Försökte ställa in exponeringen så att Pärlan inte skulle bli så mörk på hit-sidan, men mobilkameran ville inte.
Lite manipulering i fotoaffär skulle vara på sin plats, men bilden är ändå inte tillräckligt intressant för att lägga tid på det.

Spenderade idag ungefär trekvart på vattnet, främsta orsaken att ge upp var ett nageltrång på höger stortå som värkte rejält i och med att det låga fördäcket gör det i princip omöjligt att inte trycka tån mot dess undersida.

Nästa gång ska jag paddla en tur runt hela sjön för att få lite volymträning, och ha ett mål istället för att bara paddla hit och dit. Och prova någon enstaka roll som avslutning.


Måndag 2016-06-24: På bättringsvägen

Den planerade turen runt Gyllebosjön genomförs, 3,5 kilometer, cirka 35 minuter. Följt av ett par rollar för att påbörja återtagandet av den förmågan.

Jag paddlar väl inte ut i varenda hörn av sjön, men den har inte mycket större omkrets än så. Noterar att jag tenderar att plaska med vänstertaget, undrar vad det är som blivit osymmetriskt nu då?

Ägnar mig under rundturen åt att försöka hitta känslan för kantning samt åt de akterliga styrtagen. Behöver fortfarande koncentrera mig medvetet på kantningen i alltför hög omfattning, vilket stör mig. Är heller inte särskilt finmotorisk, det blir lite som det blir. Men det förbättras efterhand så det är nog bara mer tid i cockpit som behövs just nu.

En självklarhet, som jag dock aldrig tänkt på förut, kommer över mig:
Om man korrigerar kursen med ett akterroder så att man svänger mot paddelsidan så kommer efterföljande paddeltag på andra sidan att förstärka giren. Detta kan utnyttjas till en fördel eftersom man inte behöver ligga kvar så länge i akterrodret, men det kan också vara svårt att bedöma hur stor den totala effekten blir med följd att det lätt blir en för kraftig korrigering.

Ett alternativ är att göra korrigeringen genom att svänga från paddelsidan, då kommer nästa paddeltag att motverka/avbryta svängen istället för att förstärka den, det vill säga man svänger så mycket man ber om med rodret, inte mer. Nackdelen just nu är att jag har svårare att hitta rätt i detta styrtag och samtidigt behålla flytet i paddlingen.

Något annorlunda mot vad jag kände igår får jag idag känslan av att det inte är upptaget av paddeln som ger tipp-tendens vid akterroder från paddelsidan. Snarare är det när giren kommit en bit som vattentrycket växlar till utsidan av paddeln istället för insidan, varvid fenomenet uppstår. Paddeln trycks då in mot kajaken som riskerar att snubbla på den, eller åtminstone försvinner stödet. Blir särskilt läskigt i och med att man redan kantar mot paddeln, marginalen är på fel håll.
Får fundera lite på hur detta uppkommer och hur jag kan undvika det. Är det för att kajaken saktar in och tappar styrfarten som trycket på insidan försvinner, eller är det kanske så att sladd-effektens sidvärtsrörelse i aktern skapar ett större tryck på utsidan än vad styr-effekten ger på insidan?

En grodperspektiv-variant av ”bild med kajakstäv och nåt landskapsmotiv i bakgrunden”. Såna som jag egentligen inte gillar, eller åtminstone tröttnat lite på, men jag har i vart fall försökt variera kameravinkeln.
Knäppte av åtta chans-skott från höften, omöjligt att se något i displayen i denna vinkel, och detta är det minst dåliga.
Gyllebo Slott är väl egentligen snarare en herrgård, men de har en toppenfin hästanläggning och, som synes, en synnerligen trevlig stenbrygga för förmiddagskaffet.

Avslutar med fem höger-rollar, bara för att se om jag fortfarande kan.

Går väldigt enkelt och smärtfritt, utan att gräva ner paddeln den här gången. Dock känner jag att jag borde komma högre upp i ytan och kunna vrida upp kajaken lite mer redan innan jag påbörjar svepet. Men om jag börjar fundera på detta låser sig rollen, så för närvarande nöjer jag mig med att konstatera att det funkar hyfsat så länge jag låter bli att tänka, så får Björn ge mig lämplig feedback för att komma vidare när han håller kurs till helgen.

Så, det känns som att jag är tillbaks på banan igen. Men att jag nog får inse att inlärningskurvan inte kommer att vara fullt lika brant som jag helt utan ödmjukhet föreställde mig efter premiärhelgen med Pärlan. Så kan det vara ibland.


Jo just det förresten, kapellet lossnade när jag rollade. Hoppas att det var jag som slarvat när jag krängde på det. Annars får jag fundera på om storleken är helt den rätta. Vet att jag fick runt gummicorden som den ska vara. Kan tänka mig att jag dragit upp tuben lite högt så att det blev för mycket drag när jag lutade mig bakåt? Får ha lite uppsikt över hur jag klär på mig framöver så att jag kan utröna om det är passformen eller operatören det är fel på.


Tisdag 2019-06-25: Finns det nån läkare i publiken?

Är kanske en frisör snarare än en läkare jag behöver?!

Jag behöver nämligen professionell hjälp!

Eller, så här:
När man ska lära sig saker fastnar man ibland på en platå där framstegen uteblir. Frustrerande eftersom man uppfattar det som att man till och med blir sämre, och oavsett vad man försöker ta sig till så är det som att slå huvudet i väggen.

Jag har uppenbarligen hamnat på en sådan platå, särskilt vad gäller rollandet. Hade stora förhoppningar om att Pärlan skulle vara det som tar mig förbi den och vidare, självrollande som hon tycktes vara under jungfrufärden. Man tji fick jag, sitter fast lik förbaskat.

Rollarna på högersidan är väl ungefär lika bra eller dåliga som vanligt. Sätter nästan alla om jag bara gör. Men känner ju att det är saker jag vill förbättra, men så fort jag medvetet försöker justera något så låser det sig helt. Och vänster-rollarna är precis lika dåliga som vanligt, lyckas väl med nån enstaka då och då av misstag.

Ja, det är rätt och riktigt att man inte ska tänka så mycket utan bara göra.
Men vill man förbättra sig måste man också reflektera över vad man gör, hur man gör det, vad man ska söka efter för att göra det bättre, och så vidare. Men så fort jag försöker med den minsta ansats åt detta håll straffar det sig direkt.

Därmed hoppas jag att lite instruktion från Björn kommande helg ska ge mig några nycklar till att komma vidare, tillfället kunde ju inte ha kommit lägligare. Nackdelen med att vara sin egen lärare är att man måste uppfinna alla hjul själv, lite extern input brukar vara det som behövs för att komma vidare ett steg och sedan kan man klara sig en stund på egen hand igen, tills man slår i taket nästa gång.

Om, jag säger om, jag känner det meningsfullt att ge mig iväg till Gyllebo imorron igen, trots hittills uteblivna framsteg, så kommer jag helt utan någon ambition att mata på med höger-rollar. Om jag inte klarar av att med tankens inverkan åstadkomma någon förbättring i tekniken så får jag överlåta till kroppen själv att hitta rätt enligt principen om minsta möjliga motståndets lag som den alltid följer när man lämnar den ifred.
Risken är ju att man med detta angreppssätt nöter in en felaktig teknik under otaliga repetitioner innan kroppen hittar någorlunda rätt, men ibland är det enda rätta att släppa taget och låta saker och ting sköta sig själva.


För övrigt lossade kapellet idag igen. Nu vet jag med säkerhet att det satt ordentligt på, men under en, för ovanlighetens skull lyckad, vänster-roll hade det krängt av sig i framkanten. Vadan detta? Får känslan av att när jag kränger runt i rollandet så pumpar jag på något vis in luft i sittbrunnen, ha noterat att kapellet ibland buktar uppåt av övertrycket. Sålunda förspänt är det väl rimligt att det inte ska så mycket extra kraft till för att dra av det. Om detta är orsaken återstår dock att bevisa.

Har även hittat sprickor i flänsarna till packluckorna på ett par ställen i anslutning till skruvhålen. Kan det vara sikaflex-fogen som är för tjock och därmed så elastisk att flänsen deformeras för mycket under kraften från skruvarna? Fast jag spände inte skruvarna särskilt hårt just med tanke på att jag litar på sikaflexen snarare än en hård förskruvning för att hålla tätt. Och jag har gummitätningar mellan skruvbrickorna och flänsen, de borde mjuka upp förbandet ytterligare. Såvida det inte är så att dessa tätningar har lite för stor ytterdiameter så att de inte riktigt får plats i försänknings-hålen i luckflänsen, och därmed skapar en radiell påfrestning?
Nåja, litar på att sikaflexen håller luckorna på plats och täta tills vidare, så får det kanske bli luck-byte till vintern.


Onsdag 2019-06-26: Jag avvaktar professionell hjälp

Det blev inget paddlat idag, känns bättre att vänta på att några lektioner med Björn till helgen skall ge några konkreta nycklar till vad det är som går snett just nu.

Börjar istället packa ihop grejjorna inför morgondagens avfärd mot Läckö kajakträff och leveransen av min sålda Marlin i Jönköping på vägen dit.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *