Taklagsfest!

<<< Föregående dagboksanteckningen om BP-bygget

Måndag 2019-03-11 – fredag 2019-03-15

Blev inte så mycket bilder här, eftersom det är ett avgörande moment hade jag inte sinnesnärvaro nog att ta fram kameran i tid och otid.

När passformen mellan däck och skrov bedömts som tillräckligt bra, se föregående inlägg, är det dags att kasta tärningen genom att lägga taket på kajaken, det vill säga limma ihop dessa båda.

En viss osäkerhet infinner sig, har jag glömt något moment inuti kajaken som inte låter sig göras när den väl är sammanfogad? Men jag kan inte komma på något, så det är bara att sätta igång.

Blandar och förtjockar epoxy att limma med. Fördelar denna med en pensel på skrovets relingskanter. Vill ha så pass mycket att det fyller fogen med de små miss-passningar som fortfarande finns, men inte onödigt mycket så att det trycks ut en massa kletande överskottsepoxy när jag pressar ihop.

Med facit i hand hade det nog varit enklare att hälla över epoxylimmet i en spritspåse och lägga på en rejäl sträng istället för att försöka få till ett jämnt och ganska tjockt lager med en pensel.

På den övre kanten av skotten lägger jag en rejäl siliconsträng så att de skall limmas fast och täta mot däcket, jag kommer ju inte åt att lägga epoxy i efterhand på alla ställen. På framsidan av skottet bakom sittbrunnen kommer jag att kunna lägga en snygg fog när däcket är på, och förmodligen också på framsidan av skottet vid fotstödet även om det nog inte kommer att bli jättesnyggt i och med att jag måste göra detta genom det minimala hålet för den främre packluckan. Jag förbereder dessa båda skott med maskeringstejp för att inte kleta i onödan när jag försöker silicona i efterhand. Det kommer att bli en del klet uppåt på däckets insida, men där kommer ingen någonsin att titta så det kan jag leva med.

Sedan lägger jag helt enkelt däcket på plats och pressar ihop med spännband.

Kompletterar med tejp mellan spännbanden på de ställen det behövs.

Det var det, nu får limmet härda.

När jag tittar till det hela efter ett par timmar upptäcker jag en bugg: Min uppfattning var att jag använt förstärkt packtejp eftersom den har en ytstruktur som tyder på att den är laminerad med någon form av armeringsmaterial.

Dock visar det sig att detta bara var kosmetiskt, för tejpen har börjat krypa, det vill säga förlänga sig en aning av kraften den utsätts för när den ska hålla ihop skrov och däck. Således har det öppnat sig små glipor i limningen på vissa ställen. Lite panikåtgärder och improvisation för att få ihop det innan härdning, blev nog rätt bra till slut i alla fall.

Så här ser det ut när allt härdat, tejp och spännband avlägsnats och relingskanten slipats till.

Lägger ganska stor vikt vid att syfta längs relingen i alla möjliga och omöjliga vinklar innan jag är nöjd med sliparbetet. Om det finns någon osnygg linje eller oavsiktlig bula, exempelvis på grund av att det kröp isär på vissa ställen under limningen, så är det nu detta skall åtgärdas, när väl relingen glasats in finns det betydligt mindre slipmån.

Det torde vara extra känsligt just här på den tydligt markerade relingskanten, där ojämnheter förmodligen kommer att bli ännu mer i ögonen fallande än på andra ställen.
Vet inte riktigt vilket slutresultat jag ska förvänta mig. Det ÄR väldigt svårt att slipa tillräckligt bra för att en lackad yta skall se fabrikstillverkad ut, så jag ska nog inte hoppas för mycket. Men det kommer ju att kännas som ett misslyckande om hela alltet ser ut som ett månlandskap när det blir färdigt.

Glasfiberremsor som förstärkning längs hela relingen på utsidan. Ska göra motsvarande på insidan så långt jag når, men nu tänker jag först fokusera på att få fason på finishen på utsidan.

Det blir i ett annat inlägg, jag kan ju inte göra alla flera kilometer långa.

Tidsåtgång

2 timmar ungefär?

Nästa >>> dagboksanteckning om BP-bygget