Min kajakverkstad

Tillverkning och installation av formspant

<<< Föregående dagboksanteckningen om BP-bygget

Tisdagen den 14/8 till lördagen den 18/8

 

Beslutade mig för att börja med formspanten eftersom jag ändå har en lämplig spånskiva hemma, medan det krävs en ny tur till brädgården innan jag kan börja såga strip. Följer i huvudsak Björn Thomassons byggbeskrivning, med några egna påhitt tillagda.

 

 

 

Uppritning och sågning av formspant

Börjar så klart med att rita upp formspanten på skivan (12mm spånplatta) enligt ritningsunderlaget och den metod som rekommenderas i manualen, det vill säga att överföra konturerna till plattan genom att pricka genom pappret med en syl så att jag får spantens konturer som små avtryck i skivan. Med hjälp av dessa ritar jag sedan de fullständiga konturerna med blyertspenna.

Eftersom Black Pearl har tämligen raka linjer kan de flesta prickarna sammanbindas med hjälp av linjal, endast däcket för om sittbrunnen är välvt och kräver frihandsritning. Detta innebär att jag inte behöver göra särskilt täta markeringar när jag för över ritningen till spånskivan. För de raka linjerna gör jag en markering i varje ände och en eller två däremellan som kontroll av att änd-markeringarna hamnat korrekt.

Längs däckets kurvatur gör jag tätare markeringar, ungefär med 10 – 15 mm mellanrum. Det är lätt hänt att någon markering hamnar nån liten millimeter fel, och med tätare markeringar är det enklare att se var medellinjen går och vilka markeringar som eventuellt hamnat lite snett och som därmed skall bortses från.

Eftersom ritningen endast visar ena halvan av de symmetriska formspanten vänds ritningen sedan upp-och-ner så att man kan markera även andra halvan av spantet genom de hål i ritningen som uppkom när första halvan markerades. Här kom jag på två saker att tänka på:

Dels underlättar det att fylla i spant-konturerna med blyertspenna även på ritningens baksida så att punkterna (hålen i ritningen) binds samman. Där de olika spantens konturer korsar varandra är det annars inte helt uppenbart vilka hål som tillhör vilket spant och risken verkar stor att välja fel.

Dels kan det, när man ritar andra halvan av spantet och ritningen då är vänd med baksidan uppåt, vara lätt hänt att centrum- och framför allt vattenlinjen inte hamnar riktigt på rätt ställe. Visserligen använder jag de små hålen jag skurit ut i ritningen för att hitta rätt position över linjerna på skivan, men om de inte är skurna helt symmetriska över linjerna på ritningen finns risken att man blir lurad. Jag hade en omedveten tendens att använda vecken i ritningen som felaktiga referenslinjer eftersom de är de enda linjer som finns på baksidan. Detta hade varit lätt avhjälpt om jag precis invid hålen hade fört över linjerna även till baksidan av ritningen, men när jag väl uppmärksammat problemet var det ganska enkelt att korrigera för ändå.

 

När jag fyllt spånplattans ena långsida med så många spant som fick plats sågar jag av denna remsa av skivan med lite marginal. Till detta använder jag sänksågen, eftersom jag vill ha ett fint och rakt snitt som jag kan använda som baslinje för resterande spant. Kan ju i och för sig vända på skivan och använda motstående långsida, men eftersom jag inte kommer att behöva hela skivan är det ju dumt att förstöra båda långsidorna och lämna ett ojämnt mitt-stycke kvar till nästa gång.

Sedan tar jag sticksågen och grovsågar isär formspanten så att de blir mer hanterbara.

 

 

 

Den slutliga sågningen gör jag på bandsåg, eftersom jag har en.

Det hade fungerat lika bra med sticksågen, men eftersom den ger lite sämre precision hade jag då förmodligen sågat lite utanför markeringen och slipat (eller hyvlat beroende på skivmaterial) sista biten ner till strecket för att inte av misstag hamna innanför. Med bandsågen kan jag ganska exakt följa utsidan av strecket redan vid sågningen, så det enda som behövs efter det är en lätt avdragning av kanterna med grovt sandpapper för att få bort några ojämnheter där jag kom in lite fel med sågen.

 

Jag sågar också ut små urtag i spantens nederkanter precis vid centrumlinjen. Syftet med dessa är att snoren som markerar kajakens centrumlinje på bygg-jiggen inte skall ligga emot spantens underkant, eftersom detta riskerar att trycka snoren ur sitt snör-räta läge och därmed göra en korrekt finjustering av spanten omöjlig. Detta kan tyckas överdrivet, men vis av erfarenhet vet jag att man ska vara väldigt noga med att inte av misstag råka påverka en snor eftersom det kan få stora konsekvenser. Titta bara på lutande tornet i Piza!

(Om man råkar trycka snoren 1 millimeter åt samma håll varje gång man fäster ett formspant innebär det att snoren ligger 6 millimeter fel när man kommit in till mitten. Skullen man nog i och för sig märka, men principen Helge.)

Samma jack gör jag så småningom också i läkten som formspanten skall fästas i, eftersom de också riskerar att trycka på snoren. Bilder på detta finns längre ner.

 

Om jag skulle göra flera kajaker av samma modell skulle jag nog göra mig omaket att föra över de ”halva ritningarna” till nya kontur-ritningar av formspanten i helfigur. På så vis skulle ovanstående förfarande med att markera en halvan i taget och sedan vända på ritningen bara behöva göras en gång, nästa gång kan man kopiera ritningarna, spraylimma dem på skivan och såga efter markeringen genom både papper och skiva. Förmodligen mycket snabbare och jag skulle tro att originalspantritningen som man sticker igenom med sylen blir ganska sliten och därmed minskar precisionen för varje gång den används.

Kanske skulle jag då till och med bygga på en ”centrumbalk” (strongback) istället för en underliggande jigg. Detta eftersom med en underliggande jigg måste spanten sågas ut så att de når hela vägen ner till baslinjen/jiggen när skrovet strippas. När sedan däcket skall strippas sågas däcks-konturerna ut i spanten, vilket innebär att spanten inte kan användas en gång till, de går ju nu inte att fästa på jiggen eftersom de inte når ner. Hängde du med? I och för sig kan man ju skarva ihop de itu-sågade spanten igen, men det känns som att det ökar risken för felaktig form och/eller läge på spanten.
Med en centrumbalk behöver spanten inte ha den extra utskjutande delen ner mot baslinjen utan de har sin slutliga form redan från början, det vill säga spanten kan återanvändas för ett nytt bygge.

 

 

Nåväl, här är hursomhelst spanten till detta bygge.

 

 

 

Avvägning av jigg

Detta var tämligen okomplicerat.

Jiggen har ju fyra anliggningspunkter mot bockarna (jiggen består av 2 parallella brädor som lagts över 2 bockar). Jag börjar med att ta reda på vilken av dessa punkter som ligger högst och fixerar jiggen mot bocken i denna punkt genom att dra in en skruv i regeln jag fäst ovanpå bocken. Har fortfarande ingen bild på detta…

Därefter lyfte jag upp den andra sidan av jiggen som ligger på samma bock med hjälp av en trä-kil mellan bocken och jiggen tills vattenpasset säger att båda sidor är i våg med varandra, och fäster även denna sida med en skruv i regeln ovanpå bocken.

Tar fram det längre vattenpasset för att utifrån den nu fixerade punkten på jiggen höja upp den andra änden med hjälp av trä-kilar på den andra bocken. När det ser bra ut i längsled kontrollerar jag att det stämmer genom att konstatera att även i sidled är jiggen i våg också vid bocken där den ännu inte är fastskruvad. Eftersom det ser bra ut skruvar jag fast jiggen här också. Uppdraget slutfört.

Det kan ju tyckas onödigt att väga av allt redan från bockarna och uppåt, det viktiga är ju formspantens inbördes position, inte hur kajaken är orienterad i rymden medan den byggs. Men det är så mycket lättare att få spanten till rätta inbördes positioner om det finns entydiga koordinatplan att utgå från, och då är vågrät och lodrät det absolut bästa stället att börja.

 

Utmärkning för och montering av läkt för infästning av formspant

Utgår från mitten av kajaken i längdriktningen, mäter och märker ut avstånden mellan spanten på den ena av jiggens brädor, 6 spant föröver och 6 spant akteröver. Spantavståndet i mitt fall är 420 mm, detta är individuellt anpassat på ritningen från Björn beroende på hur lång kajaken ska bli.

Nästa steg är att göra motsvarande märkning på brädan på jiggens andra sida på ett sätt som gör att varje spant hamnar vinkelrätt mot långskeppslinjen som märks ut av den röda snoren jag spänt från för till akter på jiggen. Detta är en inte helt enkel operation att göra exakt, ett spänt snöre är nämligen inte optimalt att mäta en vinkel utifrån. Det går inte att hålla vinkeln direkt mot snöret eftersom det så enkelt pressas åt sidan och därmed inte längre anger den korrekta linjen. Inte heller går det att märka ut spantavstånden på snoren, vilket hade varit enklare så till vida att då kan man föra ut dem först till den ena och sedan till den andra brädan. Att ha avståndet utmärkt på ena sidan, vinkelreferensen i mitten och sedan vilja ha över en linje till andra sidan också är inte mättekniskt optimalt.

Funderar på att skruva fast läkten i den bräda där markeringen finns, och sedan justera i ett läkt i taget till vinkelräthet mot snoret, och sedan fästa det i andra jigg-brädan utan att först markera. Men det verkar för enkelt.

Funderar också på att göra en T-formad vinkel i trä som når ut på båda sidobräderna samtidigt och kan linjeras med snoren i mitten, men jag känner mig inte upplagd för det just nu. Så jag gör så gott jag kan med det jag har, en tumstock och en trävinkel (vilket här inte betyder en vinkelhake av trä, utan en större vinkelhake i stål avsedd för grövre trän, vilket här inte är pluralformen av träd utan på snickarskånska avser ”reglar” av grova dimensioner, större än 4″x4″).

Lägger hörnan av vinkelhaken på spantmarkeringen på den närmaste jigg-brädan som jag mätt ut tidigare, mäter in den långa skänkeln så att den ligger parallellt med snoren samtidigt som den korta skänkeln når över båda bräderna.

När allt verkar stämma ritar jag en markering på den bortre brädan också.

Detta vore ytterligare en fördel med att bygga på en centrumbalk istället för en bräd-jigg: Med en balk i mitten har man en fast kant att utgå från när det är dags att få spanten att sitta i rät vinkel mot kajakens långskeppslinje. Det är alltså bara att lägga vinkelhaken mot centrumbalken så är saken klar. Torde bli både snabbare och väsentligt mer exakt.

 

Här är alla läkten för att fästa spanten skruvade på plats i jiggen enligt de markeringar som jag gjort ovan.

Vid spanten för om kajakens mitt skall läkten sitta för om markeringen och akter om kajakens mitt ska läkten sitta akter om markeringen. Detta eftersom kajaken smalnar av mot båda ändar och därmed blir formen annorlunda om spanten monteras på ena eller andra sidan om markeringen.

 

 

Till höger syns syftet med det lilla jacket i läkten, snoren påverkas inte av läktet utan kan behålla sin snör-räta linje mellan de två ändpunkterna.

 

 

Utplacering av formspant

Placerar ut spanten på respektive plats, rättar in dem grovt så att centrumlinjen hamnar rakt över snoren och sätter fast dem med en skruvtving i respektive läkt.

Inser att det är praktiskt att sätta upp dem med de påritade linjerna (centrumlinje och konstruktionsvattenlinje) vända åt samma håll (akterut eller förut), annars går det vid finjusteringen inte att kontrollera att linjerna är ens över alla spanten vid finjusteringen.

Kommen så här långt inser jag plötsligt att det är sista dagen att lämna in moms- och arbetsgivardeklaration, och får därmed raskt annat att göra. Återkommer en annan dag, fortsätter dock dagboken härnedan för att hålla samman allt som har med formspant att göra i ett och samma inlägg.

 

Finjustering av formspant

Läser igenom detta avsnitt i Björns byggmanual ett par gånger, tänker efter en stund och gör därefter så här:

Centrumlinjen rakt över snoren…

Går från spant till spant och justerar in dem så att centrumlinjen hamnar exakt rakt över snoren som markerar långskeppslinjen och är helt vertikal.

…och exakt vertikal.

Konstruktionsvattenlinjen skall i detta läge vara horisontell, men det kollar jag inte eftersom det följer med automatik om centrumlinjen är vertikal och linjerna är korrekt uppritade på spantet.

 

 

 

När detta är gjort skall teoretiskt sett allt var klart och i ordning. Om spanten är korrekt uppritade och utsågade och inmätningen enligt ovan är noggrant utförd ska de sitta på rätt plats.

 

Låg blickpunkt fluktar över spant 2-4…

Men detta måste ju såklart dubbelkollas, jag kan ju ha sågat fel:

Fluktar (skånska för ”syftar”) från fören för att säkerställa att centrumlinjen på alla spant är helt linjerade med varandra.

Eftersom köl-linjen utgör en kurva får jag ta några spant i taget, det går inte att se centrumlinjen på alla spanten samtidigt så jag höjer blickpunkten efterhand tills alla spant är kontrollerade.

 

…lite högre blickpunkt över 3-5…

Viktigt här är att det blir ett överlapp mellan varje gång jag ändrar blickpunkt: Om jag kan se centrumlinjen på spant 1-4 i samma fluktning kan jag inte byta till spant 5-6 i nästa fluktning för då vet jag inte att spanten 4 och 5 linjerar. Istället gör jag detta ”rullande”, det vill säga kollar spant 1-4 i första flukten, 2-5 i nästa, därefter 3-6 och så vidare.

 

 

…och ännu högre över 4-6, och så vidare.

Observera: Bilderna är ibland lite missvisande. Eftersom det är stört omöjligt att fotografera från 100% rätt vinkel ser det ibland ut som att saker och ting inte linjerar riktigt, men det är ett parallaxfel i bilden, på riktigt är allt fullständigt perfekt.

 

 

 

 

Därefter gör jag motsvarande kontroll medelst fluktning enligt samma princip av konstruktionsvattenlinjerna på både höger och vänster sida.

         

Till min stora förvåning konstaterar jag att alla linjer sammanfaller som de ska, det vill säga spanten hamnade rätt utan något ytterligare pysslande. Får väl se detta som intäkt för att uppritningen och utsågningen av formspanten varit väl genomförd, teoretiskt skulle det ju bli rätt men jag hade inte förväntat mig att det skulle bli så i praktiken.

Så jag skruvar fast spanten i läkten och tar bort skruvtvingarna. Tänker nämligen att det är enklare att göra de korrigeringar som eventuellt krävs med anledning av de återstående kontrollerna när formspanten är fastskruvade, för att inte riskera att rubba dem i någon av de riktningar som jag redan är nöjd med.

 

Rät vinkel i förhållande till långskeppslinjen.

Återstår då att dubbelkolla att alla spant sitter i rät vinkel i förhållande till snoren, särskilt som jag inte var helt nöjd med inmätningen av markeringarna som jag använde för att skruva fast läkten känns detta som en tänkbar inexakthet.

Lodrät.

Återigen hade det varit mera praktiskt att använda en mer rigid långskeppslinje än en snor. En strongback är det jag närmast tänker på men förmodligen är det av denna anledning som Björn använder en ståltråd eftersom den möjligtvis kan vara lite styvare att hålla vinkelhaken mot jämfört med mitt murarsnöre.

Dessutom kontrolleras att spanten är lodräta.

 

 

Själva lodrätheten vållar lite bekymmer med flera av spanten, vilket får mig att tänka att jag nog borde ha kostat på mig hyvlat och mer kvadratiskt virke till läkten där spanten skruvats fast. Då hade vinkeln mot jiggen nog blivit stabilare och mera noggrann.

Hur löser jag detta då? Jo genom att skruva fast en kort läkt-bit i vinkel mot spantet som bilden till vänster visar. Genom att med skruvdragaren på ”slow” dra i skruven det sista samtidigt som jag monitorerar med vattenpasset går det att ställa in spantet lodrät med hög precision. (Just detta enda spant på bilden var dessutom lite ur vinkel gentemot långskeppslinjen, vilket löstes genom att lossa något på ena skruven och lägga emellan ett hyvelspån av lämplig tjocklek som jag ändå hade liggande på golvet.)

 

En sista kontrollrunda efter de senaste små justeringarna, passar då också på att kontrollera vågrätheten i konstruktionsvattenlinjen som jag övermodigt nog struntade i vid första injusteringen. Inga obehagliga överraskningar här dock, den ska ju vara uppritad i rät vinkel mot centrumlinjen och i så fall är den ju med automatik horisontell när centrumlinjen är vertikal. Men det är aldrig fel att kontrollera både på längden och tvären…

 

Summa summarum gick finjusteringen av spanten mycket smidigare än förväntat. Lönar sig alltså att vara noggrann med uppritning och sågning av formspanten!

Ska så småningom även häfta dit några strips för att kontrollera att reling, slag och köl får jämna linjer med denna spantplacering, men eftersom jag inte sågat ribborna ännu får jag ta detta i samband med att jag påbörjar strippandet.

 

Tidsåtgång för ovanstående moment

Det är svårt att uppskatta tidsåtgången eftersom jag ibland fixar lite i verkstan i allmänhet parallellt med att jag bygger, ibland måste springa iväg och leta efter verktyg som ännu inte flyttat in i verkstan, tar pauser för att fotografera och så vidare.
Min strävan är att försöka ange tiden för det konkreta kajakbygget som om jag bara gjorde det, och inte ta med strultiden. Men såklart, även i den bästa av världar måste man lägga till lite ”övrig tid” för oförutsedda småsaker.

Uppritning av formspant: 60 minuter (Tog det verkligen så lång tid? Jag tyckte att det flöt på rätt bra…)
Utsågning av formspant: 40 minuter
Väga in jigg, mäta in placering av formspant, såga läkt, skruva läkt, grovmontera formspant: 45 minuter
Finjustera formspant: 30 minuter

Nästa >>> dagboksanteckning om BP-bygget

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *