Min kajakverkstad

Sits-tillverkning och annat pyssel

<<< Föregående dagboksanteckningen om BP-bygget

Måndag 2019-05-13 – måndag 2019-05-21

Samlar i detta inlägg det mesta som har med slutförandet av bygget att göra: Sits, polering, däckslinor och montering av luckor.


Först: Sitsen

Bygger sitsen av PU-skivor som jag pusslar ihop. Vill ha den ”homogen” för att det inte ska bli så mycket vatten i sittbrunnen om olyckan skulle vara framme, även om det innebär att kajaken blir några hekton tyngre.
Gäller sedan att komma ihåg ordningen på bitarna när det är dags att limma, så jag lägger ut dem i monteringsordning på akterdäck.
Maskerar och lägger skyddsplast över lacken, vore ju dumt att kleta kontaktlim på den.

Försöker vara listig och prova med kontaktlim på sprayburk. Tänker att eftersom limmet ska torka innan bitarna pressas ihop blir det en hög förbrukning på penslar, det är så många bitar.

Dock faller spraylimmet inte väl ut. Ytan på PU-skummet är såpass porös att den suger mycket lim, särskilt som sprayen är mer lättflytande än lim på burk. Det fäster dåligt. Dessutom är spraylimmet mycket dyrare. Övergår till vanligt kontaktlim.

Första limnings-passet avklarat, nu får det vila lite så att allt sitter ordentligt fast.
En första grovslipning avklarad, samt dit-limning av ett par bitar skum till för att få ihop det hela. Nu vill jag provsitta för att få rätt på formen så det är dags att försöka få ut kajaken eftersom det är så trångt och omständligt att få ner den på golvet i det trånga bygg-utrymmet.

Provsittningen utfaller till belåtenhet och efter lite justerings-slipning är jag nöjd med formen på sitsen. Lite problem att få till en jämn rundning eftersom skummet och kontaktlimmet har olika ”slipresistens”, cellplasten vill hellre bli rak än rundad mellan lim-skikten och limmet är segt och vill inte slipas ner till samma nivå som plasten. Provar att skära bort den utskjutande limsträngen med ett rakblad, men det drar med sig små bitar av det intilliggande skummet. Det fungerar inte med samma skärvinkel i både skummet och limmet.

Nåväl, det är inget som känns när jag sitter i den, så det får va bra som det är. Med lite tur syns det inte så mycket när jag klätt in det hela med neopren.

Ett lager glasfiber för att stärka ytskiktet, litar inte riktigt på att skumplasten ensamt skall klara av punkt-trycket från ett av mina vassa sittben som placeras på fel ställe.
Sådärja!
Sticker emellan med poleringen, se nedan, eftersom jag inte vill riskera att söla ner neoprenen med polermedel.
2 mm neopren linad med blå väv kontaktlimmad på plats över hela sitsen.

Sikaflex runt kanterna för att motverka att neoprenet korvar av sig i kanterna när man skaver mot det. Vet inte om det hjälper men det kan vara värt ett försök.
Ville prova om det fungerade med maskeringstejp på textilen, och det gick ganska bra. (Provade såklart på en spillbit innan jag gick på den riktiga sitsen, så klart.)

Gjorde ett misstag i tillskärningen av neoprenet och var därför tvungen att lägga in en extra kil i sidan. Inte så snyggt, men har ingen lust att riva bort och göra om. För symmetrins skull lägger jag in motsvarande kil på andra sidan.


Därefter: Polering

Björn avråder ju bestämt från polering med motiveringen att polermedel och vax allt som oftast innehåller silikon, vilket är väldigt svårt att få bort igen och den försvårar/omöjliggör då framtida lackarbete. Färgen fäster helt enkelt inte om det är någon silikon kvar när man ska bättringsmåla en repa eller förr eller senare måla om hela kajaken.

Min färgleverantör deIjssel rekommenderar dock polering och menar att den typ av silikon som finns i (deras) polermedel/vax inte är något problem att ta bort med (deras) avfettningsmedel.

Dessutom har jag aldrig polerat förut och är lite nyfiken på hur det fungerar, så jag bestämmer mig för att ta risken och prova.

Skaffar en fårskinnstrissa och en skumgummi-dito till min excenterslip.
Tanken såvitt jag förstår är att fårskinnet avverkar lite aggressivare medan skumtrissan är mer för finpolering och slutfinish.
För mycket polermedel verkar inte vara bra, det blir mest en massa kladd över. Bilden ovan blev i mesta laget…
…medan dessa något tunnare strängar blev mer lagom.
En bra idé verkar också vara att smeta ut det med hjälp av trissan över den yta man ska polera innan man startar maskinen, då undviker man att det stänker runt.
Överblivet polermedel torkas bort med en trasa i microfiber eller liknande när man är nöjd med ytan.

Efter att ha kört över hela kajaken med fårskinnstrissan gör jag detsamma med skumgummirondellen.

En erfarenhet är att menar man allvar med poleringen ska man nog hyra en riktig polermaskin. Slipmaskinen orkar inte hålla varvtalet uppe när jag trycker hårt, och därför blir resultatet inte riktigt det jag hoppas på. Skulle tro att med en ”proffs-maskin” hade jag kommit betydligt närmare en perfekt ytfinish. Finns kvar en svag apelsinskals-struktur på en del ställen och även en del damm-problem som jag inte riktigt får bort.
Samt några andra skavanker, men de har inte med poleringen att göra utan härrör sig från att jag tröttnade lite för tidigt på sliparbetet både av epoxyn före målningen och mellan färglagren där färgflagorna jag berättade om i ett tidigare inlägg inte riktig jämnades ut innan sista strykningen.

Men nu har jag provat polering och det var ju huvudsaken. Nästa gång, när jag ska åstadkomma den perfekt byggda kajaken, vet jag nu hur jag ska göra.


Sedan: Montering av packluckor

Skyddar omgivande kajak med maskeringstejp där jag med luck-ramen som mall markerat och skurit ut en cirkel med ungefär 1 mm större radie än monteringsramen.
Lägger därefter sikaflex som tätning mellan kajak och luck-ram. Maskeringstejpens främsta syfte är att undvika kladd ut på kajaken när jag senare slätar ut fogen, men det gör det också lättare att lägga fog-strängarna på rätt ställe.
En lagom tyng på medan fogmassan härdar.
Jämnar till fogen med fingret i en plasthandske och tar sedan omedelbart bort maskeringstejpen innan fogmassan börjat stelna för mycket.

Skruvarna sitter i nuläget lösa i sina hål enbart för att positionera luckan rätt. Jag skruvar inte fast den i nuläget eftersom jag då förmodligen kommer att komprimera fogen ojämnt. Med en lagom tyngd mitt på blir det en jämn fog, när det sedan stelnat kan jag sätta brickor och muttrar på undersidan och dra mot den härdade fogen.
Använder kupolmuttrar för att vara säker på att inte packpåsarna kommer att rispas sönder av en utstickande bult-ände.

Dagen efter tar jag bort tyngden och monterar skruvarna permanent.
Hittade inga gummibrickor för att göra skruvgenomföringarna vattentäta, hur nu det kan vara så svårt när google finns, så jag stansade ut egna ur en gammal cykelslang.
Främre luckan monteras på samma sätt.
Den uppmärksamme noterar säkert att bakgrunden inte stämmer överens med tidigare bygglokal. Jag har flyttat kajaken till mitt träningsutrymme för att få bättre plats att provsitta den på golvet, och där övervakar Ivan verksamheten.

Slutligen: Däckslinor

Har funderat sedan jag började bygga hur jag ska arrangera dessa. På renodlade grönlandskajaker ser man sällan fasta däckslinor utmed relingen, vilket kan vara naturligt eftersom man räknar med att kunna rolla sig ur en eventuell kapsejsning och därmed inte behöver hålla i den ål-hala kajaken i samband med räddningsmanövrar och liknande.

Det är ju också estetiskt tilltalande att inte ha för mycket bjäfs på däcket på en sådan här typ av kajak.

Samtidigt verkar det ju dumt att inte ha med en sådan här säkerhetsrelaterad detalj. Om inte annat blir jag väl direkt underkänd om jag så småningom dyker upp till en paddelpass-examination utan fasta däckslinor.

Det slutar med en kompromiss.
Fast lina förut, kan ju om inte annat användas för att fästa en däckskompass. Akterut, bakom aktra packluckan, en fast lina utefter långskeppslinjen. Då har man något att hålla i om kajaken driver iväg eller om man assisterar någon annan i en räddningsaktion.
Gummicord för kartan framför sittbrunnen och motsvarande bakom sittbrunnen för reservpaddel och eventuell annan däcksutrustning.

Det kommer fler bilder som visar däckslayouten från andra vinklar i ett kommande inlägg, där beskriver jag också lite mer hur jag tänkt och gjort.


Tidsåtgång

Ja…
Vill du veta mer exakt säger jag 13 timmar.

Nästa >>> dagboksanteckning om BP-bygget

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.